Idag, den 17 augusti, fyller Lilla Pip en månad. Han/hon är nog fyra gånger så stor som vid kläckningen. Minst. 

Springer omkring, susar fram som ett brungrått streck, och flaxar hela tiden, så att få en bild är nästan hopplöst. Här ser man i alla fall huvudet, men kroppen är rörlig till tusen och suddig. Benen är håriga, och vingar och stjärt har fjädrar. Han/hon börjar få skojtofsar på huvudet, så jag inväntar frisyr - blir det punkfrilla eller hockeyfrilla? Aptiten är det inget fel på.

Det ska tydligen vara väldigt svårt att könsbestämma dessa små kycklingar. Många säger att man inte vet vad det är förrän man ser att de gal eller värper. Jag tycker Lilla Pip känns som en tupp, men man vet ju aldrig.

Ja, här är mitt bollkryss. Vitt i år. Fint, tycker jag. Förra året var det gult, om jag inte minns fel. Hoppas nu blomman står sig länge och livar upp framför pergolan.

Squashen kommer som tokiga nu. Bild kommer på några gigantiska exemplar, för jag hinner inte med att plocka dem när de är små. I växthuset växer också gurkorna snabbt nu. På bilden några som snart är klara. Det är en sort som är som slanggurka, men bara ca 20 cm långa. Lagom för mig (men jag har en planta med vanlig slanggurka också). Min växthusgurka är ett nöje att äta, nästan lite söt.

Lilla Lo har varit inne i växthuset och kollat läget. Nu spanar hon. Säkert efter grannens katt.

Jag är väldigt förtjust i den där tuppen jag har. Idag tyckte jag lite synd om honom för damerna och Lilla Pip hade gått och lagt sig redan vid 18-tiden och han stod själv därute, trots att vädret var jättefint.

Jag öppnade för honom så han kunde gå ut och picka och krafsa i gräset utanför. Han gick inte längre än någon meter från hönsgårdsdörren, men fick ändå lite annat att titta på. Bland annat mig med kameran, som synes.

Jag tror att han vaktar sin lilla familj. Det är därför han inte går längre bort just nu. Jag längtar till den dag då alla fyra kan få gå ut, men frågan är om den där flaxiga lilla pipen går att släppa lös. Jag riktigt ser framför mig hur traktens katter slickar sig om munnen.

Idag planterade jag ett vitt bollkryss, men glömde ta en bild så den kommer en annan dag. En del petunior och lobelia som gjort sitt fick gå i komposten nu.

Tor är trött på regnet. Det ser man på honom. Eller är han kanske en trött småbarnsfar, för den lilla far runt som ett streck och flaxar hela tiden så han fastnar inte alls på bild - blir bara en suddig brun fläck.

Det har regnat på morgonen igen så jag väntar nu på att det ska torka upp lite så jag kan klippa gräset.

Det växer i alla fall i odlingen. Vid växthuset kommer gråmalvan i stora sjok. De lägger sig ner när det regnar, men det är fint ändå.  

Så här ser det ut på lite avstånd. Man ska nog inte titta för nära för det växer inte bara blommor där utan också en hel del ogräs. Jag har en dålig rygg som gjort att jag inte hunnit hålla efter det. Och så är det ju inte så kul att rensa ogräs i regn. 

Lilla hönsfamiljen har fått nytt hö i hönsgården efter allt regnande, och favoritgrönsaken vattusarv. Tor vakar över sin lilla familj, Siv och Freja putsar fjädrarna och Lilla Pip ställer upp sig för fotografering.

Här ser man lite hur mycket Lilla Pip växt och att det nu finns fjädrar på vingar och stjärt. Men det är fortfarande mysigt att krypa in under en av mammornas vingar och kika fram på vad som händer.

Idag hörde jag en rovfågel skrika på nära håll, men jag såg ingen. Hoppas att de inte upptäcker mina små.

Lilla Pip äter och växer och äter och växer. Redan en vecka gammal stoppade han i sig hela majskorn utan problem. Med två mammor som tävlar om att visa på mat, och när man är ensambarn, så är det lätt att få i sig det som behövs för att växa.

Han har redan börjat få fjädrar på vingarna, som han flaxar ivrigt med, och det sticker också ut lite stjärtfjädrar därbak. Inte lika dunig längre, men fortfarande väldigt söt. Jag säger han, men vet fortfarande inte om det är en hon eller han. Han har i alla fall lärt sig sprätta som värsta hönan, men det kanske bara är för att han har två mammor och inte för att han är en hon.

Hönorna lägger inga ägg än. Jag hoppas de börjar göra det snart, men de är väl fullt upptagna med den lilla. Någon som vet hur lång tid det kan ta?

Min andra djurfront - kissarna. När det regnar och är kallt kurar de inne, helst i en enda stor hög. Här syns alla tre - Mini, Lilla Lo och Skruffa.

Och ja, de kurar inne även när det är fint väder, men då kommer de åtminstone ut ibland och tittar till mig.

Nu börjar liljorna blomma på min lilla liljekulle. Det kommer nog att bli fler lökar i den kullen. De är så himla pampiga.

Så här ser mitt sparrisexperiment ut just nu, förutom de plantor som sitter i örtlandet. Det växer fint i vänstra delen av den gamla fönsterramen. I den högra, som inte syns på bild, är det nästan tomt - gissningsvis beroende på att kissarna använt den som toa, tills jag lade på armeringsnätet.

Apropå toa ... Även kissar kan vara lortiga. Skruffa visade upp dessa snygga tassar igår kväll. Min gissning är att hon hittat ett bra ställe att använda som kattlåda. Och hon är väääldigt noga med att raka över det hon gjort ...

Idag stack jag mig på en igelkott. Jag skulle lyfta undan en svart plastpåse i ladan och aj, vad jag stack mig. När jag lyfte på påsen så hittade jag den här lilla raringen. Jag försökte mata honom med bröd, men han var mest rädd och rullade ihop sig till en boll, eller försökte krypa in under frysen. 

Jag tror det är ungen till den gamla igelkotten som hållit mig sällskap några år, men som jag hittade överkörd för ett par veckor sedan. Jag hoppas den här klarar sig bättre.

Nu blommar krassen. Jag blir lika glad varje år när dessa färgglada blommor lyser upp. I år har jag inte bara den vanliga blandningen med orange och gula blommor, utan även några som är mer ljusgula och rosa. Fint, tycker jag.

I hönsgården går livet sin gilla gång. Lilla Pip tas om hand av sina två mammor. De delar bra på jobbet. Här tar Freja en paus på sittpinnen medan Siv krafsar i marken och visar Lilla Pip vad man kan picka i sig. Tor övervakar det hela med stort tålamod och har koll på läget i och utanför hönsgården.

På djurfronten har jag varit i oönskad närkontakt med en fästing som gav mig borrelia. Jag har den karakteristiska röda ringen på huden, men mår för övrigt bra och nu har jag fått penicillin, så det ska väl lösa sig. Otäcka små djur är de, i alla fall. Vad gör de för nytta egentligen?