Har varit ute i torpet en stund idag och hälsat på. Jag gjorde rent kyl-frysen i ladan och satte på den så att den kan ta emot lite bakverk inför Tysslingedagen i slutet på maj. Passade också på att rensa ur ett hallonsnår som jag aldrig tagit mig an förut. Det har bara fått växa vilt. Så här mycket pinnar blev det efter att ha rensat bara ena sidan. 

Scillan växer så det knakar och det är blått överallt.

Mitt kruklöksexperiment börjar se lite bättre ut - en aning mer färg på stjälkarna - och ännu har inte rådjuren hittat dem.

I fredags var jag också och hälsade på hönsen. De hade det fint i solen och vi delade på lite ostbågar. Här är det Tora som poserar.

Frisyrerna är fantastiska nu. De har återfått sin punkfrisyr, alla tre hönorna, så som de ska se ut.

Och så en hälsning från en väldigt ny liten figur i hagen intill. Ett litet flasklamm som är det gosigaste och pratsammaste i lammväg som jag träffat.

Lite fräckt tycker jag allt att det är av det djur som lämnat den här lilla högen efter sig. Den låg prydligt placerad på betonglövet som jag lagt på Frejas grav.

Att rådjuren varit i trädgården såg jag inte bara på de avknipsade unga rönnsumakskotten, utan även på lämningarna här och var på marken. Avslöjade!

2013 var ett förlustens år. Tre av mina fina djurvänner somnade in för gott.

Loke var en av dem. Det blev tredje gången gillt för honom. Först fick räven tag på honom, men han slapp undan. Sedan fick höken honom i klorna och återigen slapp han undan. Men till sist så fick hans udda liv ett slut. Vi vet inte riktigt vad det var för djur som fick fatt på honom. Kanske en grävling.

Loke växte upp med två mammor - Siv och Freja - och blev förfärligt bortskämd och väldigt speciell. Han gick för sig själv mycket, höll sällskap med lillsyrrans tre grisar och ville inte gå och lägga sig om kvällarna. Kollade utelivet på landet - om det inte hände något spännande i mörkret. En väldigt speciell personlighet som försvann ur våra liv. Snyggaste tuppen i trakten, om han själv fick bestämma. Och jag.

Skruffa - mamma till Mini och Lilla Lo - hängde med i 14,5 år. Åtminstone tror jag det var så länge, för jag vet egentligen inte när hon är född. Det kan vara längre. Hon var hittekatten som höll på att frysa ihjäl i minus trettio grader när vi hittade henne. Det var hennes dåvarande alkoholiserade husse som glömt henne ute. Han frågade om vi ville ha henne och svaret var inte svårt. Klart hon fick bo hos oss.

Hon var alltid lite klumpig, kissen som rev ner dukar och inte kunde hoppa speciellt bra, men hon var en fantastisk mamma till fyra kattungar, varav Mini och Lilla Lo var två.

Hon var en liten tjockis större delen av sitt liv, rund i hela kroppen och med en inte alltför smickrande hängmage efter att ha fått fyra kattungar. Men alltid vänlig, gosig och väldigt söt. Stora, stora ögon.

Hon fick en tumör i ena kinden som växte sig större och större. I takt med att den växte blev hon mindre och mindre i kroppen. Mot slutet var hon så pyttigt liten, men fortfarande väldigt gosig. Hon skulle helst ligga närmast mitt hjärta och kurra, eller ligga uppe på soffkanten med en tass på min axel så att jag inte skulle glömma bort att hon fanns där och ville bli klappad. Men tumören blev infekterad och det gick inte att göra något åt den, så till sist fick hon somna in. Nu är hon begravd under mitt åkeröträd i torpet. Hon låg ofta på trädgårdsbordet under trädet, så det är en fin plats för henne att vila på.

Jag grät i två dagar när hon fick somna in. Jag saknar henne fortfarande. Den fina, gosiga, mysiga lilla kissen.

Freja somnade in i juli. Jag hann hem från min västkustenresa, men det tog inte lång tid innan hon visade tecken på att inte vilja röra på sig. Jag bar in henne i hönshuset för att sova, och fick bära ut henne igen på morgonen. Hon ville inte äta och dricka och kanske var det det i värmen som var, som till slut gjorde att hon inte orkade längre.

Hon somnade in under trädgårdsbordet i paviljongen, en varm sommardag, men i skuggan. Jag låg på mage och klappade på henne och pratade med henne. Inte vet jag om det hjälpte, men hon somnade in lugnt och stilla.

Freja var en klok och modig höna. Hon var den som gick först in i hönshuset och utforskade hönsgården när de kom som nya till mig. Hon var inte rädd för kissarna och gick oftast först i den lilla truppen när de gick omkring i trädgården. Hon var också en av Lokes duktiga mammor - mycket mån om sin son, att han skulle hitta mat och ha sällskap. Men till slut verkade det som att hon inte såg ordentligt, utan blev beroende av att följa tuppen Tor för att hitta maten och hitta in i hönsgården igen.

Det är sorgligt när djuren lämnar. Jag vet ju att det är så det är, men man blir lika ledsen för det. De ger så mycket när de lever. Och man saknar dem så mycket när de inte längre finns där.

Jag har varit osedvanligt inaktiv på min blogg senaste halvåret, men här kommer ett litet inlägg så här på det nya året. Jag börjar bli riktigt irriterad på reklamen på sidan nu. Den tar alldeles för mycket plats nu och dominerar så till den milda grad att bloggen försvinner. Dessutom stjäl den plats från min gröna inramning av bloggen. Häromdagen var det en stor blinkade reklamplats längst upp, hela högerkolumnen var kidnappad och så fanns den sedvanliga rörliga/icke-rörliga reklamen inne i själva bloggen. Jag gillar det inte. Men just nu verkar det vara lugnare på reklamfronten så det varierar väl.

Jag var och hälsade på Tor, Tora, Tyra och Siv hemma hos lillsyrran, där de huserar om vinterhalvåret. De bor i vår gamla lekstuga som är isolerad och har värme om det behövs, men nu har det ju varit så varmt väder.

De går ute i en inhägnad som egentligen är en hundgård, men där finns massor att peta omkring i och titta på, och kanske skyddar väggarna mot åtminstone rävar. Utanför väggarna har de syrrans höns och tuppar att prata med. När jag var där hade vi ostbågskalas och Tora har inte glömt hur man plockar ostbågarna direkt ur min hand.

Här Tor med Tyra, som ofta går vid hans sida. Hon är ju minst och kanske tycker hon behöver lite livvaktsskydd. Men hon har växt på sig sedan i somras och kanske är hon en av dem som värper, för nu kommer det ägg.

Här alla tre hönorna. Så här på vintern blir deras turkosfärgade kindfläck riktigt skarpt lysande. Vädret var så uselt och mörkt, tyvärr, så bilden blev lite suddig.

Hos syrran finns även andra djur, bland annat dessa pigga och nyfikna getter.

Jag börjar få lite vårkänningar nu när Impectas frökatalog kommit och vi halkat över nyåret. Har gjort ett litet kul inköp som jag ska berätta om i ett annat inlägg. Måste ta en bild först ...

Jag vet att jag inte uppdaterat som jag borde, men här kommer det.

Hönsen, kissarna och jag har flyttat från torpet nu, för vinterhalvåret. Hönsens lilla hönsgård och hönshus är urstädat och stängt. De har det bra hos syrran i vår gamla lekstuga från barndomen, isolerad med värme vid behov och tillgång till en stor hundgård att gå runt i. Skydd mot rävar - jag hoppas att höken inte kommer för det är öppet uppåt. Men då får Tor visa vad han går för.

Sonen Loke spetar ju omkring utanför dessutom, så nu får han skärpa sig när mamma och pappa har koll på honom.

Växthuset är urplockat och odlingen skördad.

Pallkragarna är tomma och rabatterna vilar. Det sista jag gjorde innan jag flyttade var att sätta tulpanlökar som jag köpt från syrran: Haddebo Gärdesgård och Blommor AB. Må det blomma massor till våren!

Paviljongens tak bor inne nu och jag hoppas ställningen klarar sin tredje vinter. Hursomhelst så är det det bästa "trädgårdstält" jag köpt. Alla andra har legat med benen i vädret mot slutet av sommaren.

Lilla Lo njuter av solen innan flytt. Hon är inte lika förtjust i att bo inne i stan, men hon vänjer sig efter ett par veckor.

Veden är inpackad i presenning och vedklyven är tillbakalämnad till snälla grannar som jag fått låna den av. Jag vet vad jag har framför mig nästa sommar ...

Och den kära lilla, trogna pumpen har fått vinterkappa.

En höstrudbeckiastjälk som fortfarande står upp mot ett av äppleträden.

Hej då, torpet. Vi ses i april.

Nu blommar dahliorna för fullt. Den överdådigt vackra, knallröda Barbarossan är redan överblommad, men några finingar kan jag njuta av. Som till exempel dessa ...

Gladiolusarna börjar blomma nu också. Här en läcker laxrosa.

En av mina klematis i pergolan.

Och slutligen mina fyra sköningar på promenad i det gröna - Tor, Tora, Tyra och Siv.

Tyvärr kunde inte Loke sköta sig när hans två fruar anlände, så nu har de fått flytta hit, till Tor och Siv. Det har gått väldigt bra. Även Tor blev lite uppspelt när det dök upp två unga snyggingar i hönsgården, men han lugnade ner sig rätt snabbt. Han är ju en sansad och snäll och klok tupp.

Siv säkrar just nu hackordningen. Här mäter hon Tora (till vänster) med blicken, men Tora är inte den som är den. En social, rätt fräck, liten dam, som korpar ostbågar framför näbben på Siv utan att blinka, och som dessutom hoppat upp på en av stolarna i paviljongen för att ta del av kalaset som pågick på närmare håll. Väldigt söt.

Tyra är väldigt liten än, men har nog den tuffaste frisyren i hönsgården. Jag förstår inte hur hon ser något överhuvudtaget, och ibland missar hon maten hon pickar efter. Men hon har hittat torrfodret och vattenautomaten, i alla fall. Hon håller sig än så länge lite för sig själv. När de andra tre går på promenad i trädgården stannar hon i hönsgården. Men det blir säkert ändring med tiden.

Här Tyra i förgrunden, sedan Tora och sedan en mycket intresserad Tor.

Loke kanske får flytta tillfälligt till en av lillsyrrans kompisar som har tre vuxna silkeshönor. Dem kanske han inte kan bråka med på samma sätt. Å andra sidan vet man inte hur hans livsstil påverkar liv eller död hos den tuppen. Han springer ju ute för sig själv när de andra hönsen gått och lagt sig och häromdagen hade han extrem närkontakt med en räv. Han befann sig i rävens mun, men räven blev skrämd av syrran och hennes son så han släppte Loke, som tur var. Han klarade sig, den här gången, med blotta förskräckelsen och förlust av en del fjädrar.

En annan familjemedlem som inte är så glad just nu är Skruffa. Hon har fått ett dräneringsrör inopererat genom knölen på kinden och får gå med tratt och får behandling med sårrengöring, fet salva och antibiotika morgon och kväll. Tratten blir ganska smetig efter en dag så jag har två och byter med och eftersom hon inte kan tvätta sig själv får jag försöka göra rent henne med en fuktig handduk och en kam. Det tycker hon om, däremot.

Hon åt eller drack inte på ett par dagar så vi (jag får jättegod hjälp av grannen Thea med allt detta) fick försöka se till att hon fick i sig vatten med hjälp av en "spruta". Men imorse fick hon gå en stund utan tratt och då både åt och drack hon och gick på lådan. Tratten har jag nu klippt bort en bit på så att den inte är lika stor som förut. Då får hon bättre möjlighet att äta även med den på.

Får jag lov att presentera: Lokes fruar. Ja, Loke bor ju inte hos mig längre utan hos lillsyrran, men när jag ändå var ute och åkte i Sverige så passade jag på att ta med ett par silkeshönor hem till honom. Om jag inte minns fel så ska de heta Tora och Tyra (Tyra är den lilla, som bara är ett halvår gammal än så länge).

När jag kom med dem cirklade han nyfiket runt kattburen som jag forslade dem i.

Och nog var han framme och spanade in i buren. Men han blev lite för till sig när de skulle bo i samma rum, så första natten fick han bo med de andra hönsen på andra sidan en nätdörr, så att de nya hönorna fick det lite lugnt på nya stället. Men kommunikationen mellan honom och Tora var intensiv ett tag. Nu hoppas jag allt går bra och att han visar sig mogen nog att bilda familj, den lilla värstingen.

Hemma i torpet har Siv äntligen börjat komma ut från sitt ruvande och går med Tor i trädgården, så att han slipper gå där själv efter att Freja lämnade oss. Hon är en nyfiken dam som inte alltid är så lätt för Tor att hålla reda på. Här fick de lite taboulleh och det var tydligen smaskens.

Jag har varit väldigt dålig på att skriva på bloggen den här sommaren och får väl skärpa mig. En flytt mellan lägenheter inne i stan tog mycket tid för mig och odlingsförberedelserna i juni, en semestervecka på tur i landet tog sin tid och att Freja somnade in tog lite grand musten ur mycket. Men jag kanske kan bättra mig.