Min fina höna Freja finns nu bara i minnet. Hon somnade in, lugnt och stilla, i måndags.

Jag vet inte varför, men hon har ju varit lite ur form på sista tiden, sett lite skruffig ut och nästan inte sett något. Tor har vallat henne ute på gräsmattan och sett till att hon får mat och vatten.

Nu var det tydligen dags för henne att lämna oss. Jag är glad att jag hann komma hem från mina dagar på västkusten.

Jag hoppas hon haft det bra hos mig. Jag saknar henne - klurig och smart, vänlig, tillitsfull. Älsklingshönan. Så ledsamt.

Hon var också en duktig mamma till Loke, tillsammans med Siv. Freja längst bort i bild.

Tor har varit lite sökande de här dagarna. Jag tror han kände sig ensam eftersom Siv ligger inne hela tiden. Hon ruvar envist vidare på ett trasigt ägg. Jag måste få ut henne mer.

Freja fick en liten grav på en fin plats i trädgården.

Kissarna var med.

Jag tror detta är sista bilden jag tog på Freja. I full frihet i trädgården, där hon pickade i sig gräs och annat grönt, gick på promenad med Tor och låg och putsade sina fjädrar i solen.

Höns på tur i trädgården i fint väder. Under paviljongen hittade de ett litet jordigt hål som de bara älskar att lägga sig i och "bada". Mycket fluffande med fjädrarna där.

Siv vill ruva, men ingen av hönorna lägger ägg nu så hon ligger "tomme" därinne. Ibland lyfter jag helt sonika ut henne så att hon får komma ut i trädgården lite, eller äta när något gott serveras. Själva lyftandet är inte populärt, men sedan verkar hon hacka i sig och gilla läget.

Idag var Tor och Freja ute i trägården och då invaderades hönsgården av sex ohängda, mycket högljudda skat-tonåringar. Då var nog Siv lite undrande där hon låg i redet.

Jag har satt humleplantor både förra året och i år vid min nya humlestör i odlingen, men inget tog sig. I år köpte jag en påse humlefrö och sådde där och vips så tog det sig. Nu ser jag fram emot en frodig växt.

Ibland (rätt ofta) korsas kissarnas och hönsens vägar. Då uppstår viss spänning, men det brukar gå bra. Här sitter Lilla Lo och försöker låtsas som ingenting, men bakom har Freja full koll.

Eller full koll, förresten. Jag börjar tro att Freja ser väldigt dåligt. En kväll låg hon kvar ute på gräsmattan i mörkret när jag skulle stänga för hönsen. Jag trodde först att hon var skadad och inte kunde gå, men jag tror att sanningen är den att hon inte ser vart hon ska gå i mörkret och när hon inte hängde på de andra så blev hon kvar.

Jag ser också att hon missar maten väldigt ofta när hon ska hacka i sig äpple eller bröd. Hon hackar och missar och ibland har hon tur och hamnar rätt.

Något är inte riktigt som det ska, men hon verkar ju klara sig ändå och hon är den som värper, för Siv gör det inte alls. Däremot har Siv nu bestämt sig för att ruva så hon korpar Frejas ägg och ligger inne och surar. Hittills har jag tagit äggen ifrån henne för jag skulle önska att ruvandet startar om en vecka.

I helgen var jag och hälsade på Loke hos syrran (hans nya "matte"). Tors, Sivs och Frejas ohängde son.

Han är förbaskat snygg, men verkar mest springa omkring och bråka, ibland så till den milda grad att syrrans "stortupp" Ceasar jagar honom. Men han verkar inte hänga läpp (näbb?) för det utan bråkar vidare.

Jag letar efter ett par silkeshönor till honom, men det går trögt. Han har i alla fall sällskap av den lilla vita hönan som flyttade in hos mitt hönsgäng i vintras. Hon ser inte så vit ut längre, nu när hon är lite äldre, men har en fin teckning i fjädrarna.

Jag passade också på att handla från syrrans och hennes mans slutförsäljning av lökar och knölar. Jag kom hem med dahlior, liljor, stockrosor, gladiolus och en dubbelrudbeckia. Och så några jättedaggkåpa som ska vara vid carporten och dölja några fula stubbar efter granhäcken som var där förut. Det blir nog fint. Nu ska jag bara få ner dem i jorden.

Igår var vädret fantastiskt varmt och fint så jag passade på att klippa nästan hela gräsmattan, som blivit väldigt långhårig. Det är jag glad för idag för det har småregnat hela dagen.

Efter Tysslingedagen gjorde jag det jag alltid brukar göra - handlade plantor hos Tant Grön och började fixa i trädgården. När jag rensade ut mitt sparrisland så upptäckte jag att många små raringar fortfarande lever. Nu ska jag så där det är tomma hål och hoppas att de tar sig de med. Skörd om ett par år ...

Vädret har varit fantastiskt fint. Skönt att gå runt och fixa i.

Hönsen är också nöjda. Går ute och petar i sig grönt och ligger i solen och gottar sig. De är formidabla mossrivare ...

Nu är växthuset iordninggjort med lite ny jord, hönsgödsel och nya plantor: flera tomatsorter, chilli, paprika och gurka. Med andra ord det jag brukar ha där. Längst fram har jag gjort plats för en gurkplanta till.

De ser inte mycket ut för världen nu - plantorna - men jag vet vilken djungel det brukar utveckla sig till.

Den lilla rabatten vid växthuset fick lite färg med några penséer i blått och gult.

Ett nyinköp: vit klematis som heter Summer Snow. Nu ska jag hitta ett bra ställe där den kan växa. Jag älskar klematis.

På valborgsmässoaftonen gick flyttlasset till torpet för mig, kissarna och hönsen. Torpstugan stod där och väntade - nystädad sedan dagen innan. Nu, några dagar efter, blommar scillan överallt i stora blå hav och värmen har börjat komma.

Kissarna på väg ut ur buren - nyfikna på friheten. Och vad gör de? Jo, går raka vägen in i stugan och lägger sig. Mysigt där, tycker de, men kanske borde de vara ute lite mer nu när de får.

Nytt för i år: hela hönstrion har nu fått gå ut i trädgården. Förra året hann jag ju inte med. Då kom de till mig 2 juni och när jag väl tyckte att de hade vant sig vid den nya omgivningen så hade båda hönorna lagt sig och ruvat. Så då var det bara Tor som fick komma ut, för den lilla kycklingen som kom sedan vågade jag inte släppa ut till hungriga katter.

Jag har massor med blåsippor (och vitsippor också för den delen). De lyser upp vid husgrunden och längs med buskar och häckar.

I lövhögarna sticker gula krokusar som jag planterade förra året upp.

Dessa fina tulpaner ser ut så här framåt kvällen ... 

... och på dagen, när solen skiner, viker de ut sig och blir så här fina.

Rester av arboristens arbete. Dessa kommer att tas ner snart hoppas jag, för snart flyttar jag ut till torpet och då kan jag börja ta tag i veden som blir av de nertagna träden - med lite hjälp av vänner och släkt med motorsågar.

Vid ladans knut hängde en lång istapp när jag var där i mars. Nu är det april och jag har varit ute en sväng i torpet. Snö har börjat smälta bort. Inga istappar vid hängrännorna. Äntligen.

Hönsen packar för flytt till torpet i samband med valborg. Loke kommer att bo kvar hos lillsyrran och får förhoppningsvis sällskap av den lilla vita hönan som flyttade in hos mitt gäng.

Här är rumskompisarna - lilla bocken Bruse och hans mamma.

Vid senaste besöket hos hönsen bjöd jag på bröd och äpple. Det var populärt som man kan se i den här lilla filmen. Även hönskompisarna på andra sidan gallret fick smaka bröd.

Det är nog ruggning som gör att Frejas frisyr är en katastrof och Tor har nu också fått pinnig frisyr. Till och med Lokes tjusiga kalufs ser lite ankommen ut bak i nacken, om än inte så mycket som Frejas och Tors.

Loke har nu förvärvat namnet Toke-Loke efter att lillsyrran hittade honom ute i buren i mörkret när hon skulle stänga för höns och ankor. Han spanande efter spännande action i mörkret och kylan, men hittade nog inte så mycket sällskap därute. De andra värmde sig istället, klokt nog, under värmelampan.