Just det - rädda vad som räddas kan är det som gäller nu. Som dessa de sista höstrudbeckiorna och vita floxen. Inomhus med lite vatten i vas fick de några dagar extra, för utomhus har de frusit och vissnat.

I helgen hoppas jag också att tomaterna inte hunnit gå samma väg. Jag har plockat alla som hunnit bli röda i växthuset, men alla de gröna finns kvar. Om de klarat sig ska de in och eftermogna inomhus. Kanske ska jag prova att göra marmelad på gröna tomater. Jag såg ett sådant recept nyligen och jag tror det är jättegott till en del ostar på ostbrickan.

Jag måste också rädda dahliorna. Dessa pampiga blommor har naturligtvis vissnat ner nu, men rotknölarna ska upp ur marken och ner i min fina jordkällare där de bodde förra vintern och klarade sig fint.

Pelargonerna ... de kanske inte klarat sig, men jag ska ta mig en titt. Jag har ju fått så många goda råd om hur man övervintrar dem och så har jag ju Stora pelargonboken som jag fick förra hösten av en vän.

Det är en av böckerna i högen på bilden. I högen finns även mina två favoritodlingsböcker - Din trädgård (som innehåller det mesta man behöver veta) och Köksträdgården (ett bokreafynd för nästan inga pengar alls, men oj vad mycket bra tips det finns i den). Och så ligger där också Det grönskande växthuset. Jag har inte läst så mycket i den än, utan mest tittat på de fina bilderna. Där är inte bara växter utan också en massa söta kissar som tar plats här och var i växthusen som det skrivs om.

Jag älskar den här solrosen! Så fullständigt galet vacker med blomblad som eldsflammor i vild rörelse. Alla mina solrosor ser speciella ut i år. Liknar de inte den här skönheten så är de vinröda och ser ut som rymdvarelser.

Men det börjar bli lite för kallt för dem nu. En del av dem har börjat vika ner sig och blombladen ser lite ankomna ut här och var.

Jag hittade en svensk solrostävling när jag surfade runt lite på Internet häromdagen. Den högsta solrosen var 451 cm hög och den största blomman var 37 cm i diameter. Riktigt så stora är inte mina, men de är vackra.

Idag har jag skördat det sista i landet. Jag har sanslöst mycket morötter så det lär bli en del morotsjuce framöver med hjälp av den nya råsaftcentrifugen. Nyttigt och mumsigt.

Gul och röd lök har blivit av med yttersta jordiga skalet och torkar nu lite på en tidning. Rödbetorna är sköljda och bor nu i kylskåpet ihop med morötterna och min lilla potatisskörd.

Den gula löken blev fantastiskt stor, men den röda är lite mindre. De har haft precis samma förutsättningar att växa, så det måste bero på sorten sättlök jag använt. Och vilken det var kommer jag naturligtvis inte ihåg. Jag kommer inte heller ihåg vad den tidiga potatisen jag satte hette och den var fantastisk. Jag kanske ska införa en plant- och frödagbok till nästa års odling - skriva ner vad jag sätter, hur och hur resultatet blev.

Idag gjorde jag också en jättegod äpplekaka. Urenkel. Man skivar ner äpple i en smord pajform, häller över ett halvt paket pepparkaksmix (sådan man gör mjuk pepparkaka av) och hyvlar smör över. En stund i ugnen i 200 grader, så är den klar. Man äter den ljummen med lite vaniljglass. Den doftar ljuvligt av julkryddor och smakar ännu bättre.

Imorse när jag gick ut i trädgården låg frosten över gräsmatta, växter och träd. Ute i odlingen hade kylan tagit de sista av bladen i pallkragarna och i landet, så det blev bråttom att ta hand om den sista skörden.

Även om bladen såg lite ledsna ut (ovan ett av squashbladen i landet) så hade grönsakerna klarat sig bra. Imorgon tar jag hand om det sista - morötterna.

I växthuset har tomaterna, gurkan och chillin klarat sig fint. Den gula paprikan som jag skrev om tidigare visade sig vara gul chilli. Gissa om jag blev förvånad när jag bet i den - het som tusan! När jag förvånad kollade den lilla skylten som kom med plantan (jag kunde ju ha fattat fel) stod där att det var gula minipaprikor. Jag ska ta ett litet snack endera dagen med Plantagen om deras märkning av plantor ...

Jag förstår lite hur gamle Stolt måste ha känt sig när skörden var inne - trygghet för vintern. Man kommer så lätt långt bort från den känslan idag när man bara kan gå till affären och köpa sina grönsaker och rotsaker. Den stora vinsten för mig är den fantastiska smaken och känslan av att ha fått skörda det man odlat själv. Och att veta hur det är odlat, utan gifter och besprutningar.

Det börjar bli kallare nu. Minusgrader på nätterna. Då tycker kissarna om att kura ihop sig och sova timme efter timme tillsammans. Vila med varandra i väntan på värme.

De vet inte än att vi ska flytta in till sta'n igen i månadsskiftet oktober-november. Å andra sidan så tillbringar de så mycket tid inomhus nu. Ligger hellre och sover på sängen än är ute och strosar runt i trädgården.

På bilden syns mamma Skruffa i närkontakt med sin dotter Mini. Jag undrar vad de utbyter för tankar?