Får jag presentera: arborist Sam Casco, to the rescue. Fem döda almar och en hysteriskt hög tall har oroat mig ett tag. De står väldigt illa på tomtgränsen till grannen och mellan mitt dass och jordkällaren. Inte något jag ville be mina snälla grannar om hjälp med att fälla, helt enkelt för att det inte går att fälla åt något håll utan att träden förstör något. De behövdes tas ner bit för bit.

Här på väg upp. Sam är en klättrande arborist, vilket innebär att han klättrar upp i trädtopparna och tar ned träden bit för bit med såg och motorsåg.

Linan som ligger som en ögla runt trädet använder han för att ta spjärn mot när han steg för steg tar sig uppåt. Speciella "stolpskor", med vassa piggar som han trycker in i trädet ger mer fäste på vägen upp.

Han förankrade sig till slut med en lång lina högt uppe i ett av träden så att han hade ytterligare en fast punkt som höll honom. 

Ja, här är han nästan ända uppe i toppen. Ser ni honom?

Motorsågen framme och delar av trädet börjar komma ner.

Lite mera närbild. Det var ruskigt kallt den här dagen. Innan solen kom upp var det -22. Under dagen höll sig temperaturen runt -15. Men det var vackert med solen och snön. Synd att jag är en sådan fryslort.

Det blir inte så snyggt på marken, men det tar jag hand om framme i vår. Huvudsaken är att veden hamnar på min sida om tomtgränsen.

De träd som står närmast dasset och planket fick vi vänta med lite grand. Där behöver han hjälp av en kollega för att fira ner grenar så att de inte hamnar där de gör skada.  

Förra våren satte jag frön från en passionsfrukt. De har nu växt upp till krukväxter. Jag vet inte hur stora de kommer att bli till slut.

Häromdagen skuggade sig min passionsfrukt mot vardagsrumsväggen i solskenet. Vackert och fridfullt.

Jag har hälsat på i torpet. Där hängde snön som draperier från taken och droppade.

Trädgården hade haft besök av rådjur och kanske någon älg. De hade letat efter äpplen under snön, som var rejält uppsparkad. Bra. Då fick de något gott att äta och jag slipper plocka skrumpna äpplen från gräsmattan i vår.

Idag var jag och hälsade på älsklingshönsen hos lillsyrran. Värmelampan värmde, därav det röda skenet. Här Tor - tjusig som vanligt.

Siv har fått en fantastisk frisyr - som värsta pälsmössan. Jag fattar inte att hon ser något överhuvudtaget. Freja, å andra sidan, verkar ha en förskräckligt dålig frisör. Här kikar hon fram bakom mattunnan. Obegripligt hur Siv kan ha så frodig frisyr och Freja så skruffig. Men Freja värper fortfarande. Tack för de goda äggen.

Loke blir stiligare och stiligare. Snygg frisyr, blå kinder och röd knöl ovanför näbben.

Idag fick de lite vitkål och bröd. Det verkade de tycka om.

Imorgon är det nyårsafton så jag vill passa på att hälsa alla ett gott nytt år från mig, kissarna och hönsen.

Här kommer en liten film:

Nätet på min balkong ser ut som något Ernst doppat i stearin. Nätet är till skydd för kissarna, så att de inte trillar ner från balkongen. Men just idag tror jag inte de är så sugna på att sitta på balkongen och spana.

Det är kramsnö så jag skulle kunna ha snöbollskrig med grannarna.

Det är juldag och idag tar jag det väldigt lugnt. God fortsättning till er alla.

Nu är det jul igen!

Tack för filmen, Lillsyrran!

Förra året kom den fredagen den 16 december. I år kom den fredagen den 14 december, så de håller schemat bra.

Då får man sikta in sig på att ägna julledigheten åt att planera kommande års odling igen. Så kul!

Min söta tupp Tor har tydligen skadat ögat. En halmkvist satt fast där, men nu är han räddad av lillsyrran och hennes man. Hoppas han mår lite bättre snart.

Jobbigt när man inte har några händer att plocka bort saker med. De torkar ju så fint av sina näbbar på halm och hö, så det är säkert då han råkat få in det där strået i ögat.

Trots vintermörkret kan man glädjas åt både färg och ljus i trädgården. Här lyser min kornell med knallröda grenar mot det grå.

Ett vinteräpple dinglar ensamt i äppleträdet - uthålligt mot väder och vind, och kanske till och med älgar och rådjur?

Berberis i glada höstfärger. Men den är vild och galen den där busken. Måste nog klippa ner den till våren så att tibasten den delar plats med kan andas.

Och så ljuset i snöbären som lyser upp bland gråa grenar.  

Nu går vi in i december. Vid ett novemberbesök i torpet tog jag lite bilder på en trädgård som torkat ihop inför vintern. Här temyntan som är så vackert röd på sommaren, men som nu har en dramatisk science-fiction-form.

Aklejan vid päronträdet.

Rudbeckiorna.

Alkottar.

Och så ett par torkade krikon. Så goda i marmelad.