Min fina höna Freja finns nu bara i minnet. Hon somnade in, lugnt och stilla, i måndags.

Jag vet inte varför, men hon har ju varit lite ur form på sista tiden, sett lite skruffig ut och nästan inte sett något. Tor har vallat henne ute på gräsmattan och sett till att hon får mat och vatten.

Nu var det tydligen dags för henne att lämna oss. Jag är glad att jag hann komma hem från mina dagar på västkusten.

Jag hoppas hon haft det bra hos mig. Jag saknar henne - klurig och smart, vänlig, tillitsfull. Älsklingshönan. Så ledsamt.

Hon var också en duktig mamma till Loke, tillsammans med Siv. Freja längst bort i bild.

Tor har varit lite sökande de här dagarna. Jag tror han kände sig ensam eftersom Siv ligger inne hela tiden. Hon ruvar envist vidare på ett trasigt ägg. Jag måste få ut henne mer.

Freja fick en liten grav på en fin plats i trädgården.

Kissarna var med.

Jag tror detta är sista bilden jag tog på Freja. I full frihet i trädgården, där hon pickade i sig gräs och annat grönt, gick på promenad med Tor och låg och putsade sina fjädrar i solen.

Ovärderlig hjälp från mamma och pappa med de gamla nedtagna almarna. Pappa har sågat upp trädstammarna i lagom bitar ...

... och mamma har kört och staplat kubbar, under tiden som jag har kluvit ved.

Lite att bita i ...

Men till slut gjorde jag ett genombrott i stapeln i värsta sommarvärmen. Det känns fint.

Klyv har jag fått låna av snälla grannar. Nu är det bara mitt jobb kvar. Hoppas på många fina dagar i sommar och höst, så att jag kan få ordning på veden. Det känns tryggt att veta att man slipper frysa i höst.

Jag får ta en bit i taget. Detta var gårdagens beting: rensning i den bakre rabatten av allsköns sorters ogräs inklusive massor med elaka nässlor. Riddarsporrarna hade lagt sig ner i förra regnet som var, så dessa skulle jag också binda upp.

Ja, så här blev det. Det är inte riktigt klart än. Jag ska luckra upp jorden och plocka de sista små rötterna och småogräset som är kvar. Men nu borde blommor och buskar kunna andas igen.

Jag tycker väldigt mycket om lammöra, även om den då och då beter sig som ett ogräs. Den frösår sig överallt. Men den är ju så fin och mjuk så jag kan inte låta bli att tycka om den.

Nu ha jag investerat lite i sommarblommor. Det blommar också av sig själv här och var.

Vid pergolan hänger denna lila skapelse. Campanula - visst heter den så?

Framför pergolan står ett litet bord med en klart lysande röd blomma. Jag vet inte vad den heter. Någon som vet?

På plattläggningen framför pergolan har jag ett gammalt vinställ i smide, som jag fått av grannarna. Det får bli hållare för blommor om somrarna.

Schersminen blommar nu för fullt och doftar gott. Jag har flera buskar, vissa stora som hus. Det är fantastiskt att se och känna doften.

Hönsen har fått lite fint vid hönsgården. Där hänger en lila million bells.

Vid växthuset har jag en liten sittplats som fått en fuchsia som dekoration på bordet. I rabatten bakom satte jag lejongap.

Jag har aldrig haft lejongap förut. Verkligen jättefina i färgerna. Konstigt nog stod det lejongap på skylten när jag köpte dem, men damen som jag betalade till kallade dem för lövkoja. Inte är det samma blomma?

Penséerna ser lite ankomna ut, men de blommar ju fortfarande så de får sitta kvar ett litet tag till.

Grönt är skönt - till och med en liten grön spindel, säger anakrofoben modigt.

Nåja, den var väldigt liten, den där lilla gynnaren, och inte vet jag vad den styrde med på en av mina liljor. Hoppas att den inte förberedde en stor liljemåltid.

Apropå liljemåltid, de lackröda liljebaggarna har lyst med sin frånvaro nu några dagar. Men det är väl för mycket att hoppas på att de försvunnit.

Ja, så här ser det ut just nu i mitt sparrisland. Där frodas plantorna trots att jag inte alls gjort "som man ska".

Jag har helt enkelt tryckt ner små sparrisplantor i jorden och låtit dem hållas bäst de vill (efter att i några år försökt göra som man ska med jordblandningar och gräva diken och plantera över åsar och allt vad man ska göra). De tog sig friskt.

På några ställen hade kissarna rakat bort några plantor (de trodde att det var en stor fin kattlåda), så där var det tomt. Där stoppade jag ner några sparrisfrön tidigare i år och nu har de tittat upp. Hoppas de tar sig lika bra som övriga plantor, för då kanske det finns hopp om att få smaka nästa år (eller möjligen året efter).

Mycket kan fortfarande gå fel, men jag hoppas ...

Sista porträttet på odlingens största ogräs. Där räckte inte en liten ogräshacka till. Jag fick använda spade.

Men det var rätt pampigt där det stod ändå. Vågade dock inte ha det kvar för då kanske det kommer fler. Det finns säkert någon rotbit kvar i jorden ändå som gör att jag får repris på den där giganten.

Odlingen fick ett tillskott idag också. Vid pergolan satte jag en klematis som heter summer snow. Förhoppningsvis trivs den där och blommar med massor av vita blommor så småningom.

Höns på tur i trädgården i fint väder. Under paviljongen hittade de ett litet jordigt hål som de bara älskar att lägga sig i och "bada". Mycket fluffande med fjädrarna där.

Siv vill ruva, men ingen av hönorna lägger ägg nu så hon ligger "tomme" därinne. Ibland lyfter jag helt sonika ut henne så att hon får komma ut i trädgården lite, eller äta när något gott serveras. Själva lyftandet är inte populärt, men sedan verkar hon hacka i sig och gilla läget.

Idag var Tor och Freja ute i trägården och då invaderades hönsgården av sex ohängda, mycket högljudda skat-tonåringar. Då var nog Siv lite undrande där hon låg i redet.