Så här fint blommar min rhododendron. Första gången sedan jag fick den 2008. Jag blir glad varje gång jag ser den.

Idag har jag ont i fingertopparna. Har mixtrat med hönsnät och böjt vassa trådar så att jag är alldeles raspig. Fick hjälp av grannen Thea också. Jättebra med lite hälp. Tack!

Nu har i alla fall hönsgården nät på alla väggar och som tak. Jag har också handlat foder, snäckskal, vattenautomat och en alldeles för lyxig matränna, men jag kunde inte låta bli. Den var så fin.

Det enda som nu är kvar att göra är att sätta mer finmaskigt nät på dörren + en hake att stänga dörren med. Och fixa lite sand och strö åt hönorna. Ja, och så själva hönorna förstås. Jag hoppas mycket på lördagens hönsbytardag.

Men nu ska mina fingertoppar få vila lite.

Jag är så tacksam för det fina vädret som gör att det är en riktig njutning att jobba utomhus. Igår var det hönsprojektet som fortsatte. Nu har hönsgården fått nätväggar och en dörr och lite plankor nedtill, men jag har inte nått hela vägen upp med nätet och nättaket saknas fortfarade. Till det behöver jag hjälp att hålla i, för det är få saker som är så ostyrsliga som hönsnät, har jag upptäckt.

Jag tror att jag kommer att behöva byta ut plankorna nedtill och dörren så småningom, men jag fick ta det jag hittade i ladan nu.

Jag har också gjutit fast en rostfri stång i en betongklump. På den ska min nya pump monteras och sedan ska hela härligheten sänkas ner i brunnen. Hoppas det håller ihop.

Idag blir det välbehövlig gräsklippning och lite småfix innan det blir morsdagsfirande.

Stommen till hönsgården är klar.

Och det lilla hönshuset. Det är inte stort, men det ska vara tillräckligt för tre hönor, speciellt när de får gå ut i trädgården så fort jag har möjlighet. Nu ska nätet på och brädor nertill så att räven får det svårare att ta sig in.

I rabatterna börjar det hända saker nu när det börjar bli lite varmare. Mina allium börjar visa knoppar.

Och min gamla röda tulpan - en enda - visar sig från sin bästa sida.  

För tjugonde året i rad gick Tysslingedagen av stapeln - en konst-, kultur- och hantverksrunda i Tysslingebygden. Det är fantastiskt vilken skaparkraft det finns ute i stugorna.

Jag slog ihop mig med grannen, som vanligt, kallade in syster (på bilden) som pålitlig hjälpreda och sålde bröd och sylt och marmelad som vanligt. Hembakat förstås. Och sylten och marmeladen var gjord på bär från min trädgård.

Några plantor slank med i år också. Praktlysing, smultron, jordgubbar, malört och chilli.

Idag har jag hämtat byggmaterial till hönsgårdsbygget. Hönshuset är levererat och väntar på montering. 2 juni är det hönsbytardag så då följer jag med syrran och införskaffar mig förhoppningsvis tre små hönor som ska bo hos mig i sommar. Det ska bli så mysigt.

Jag bestämde mig till slut för att köpa ett litet hönshus istället för att bygga ett. Det är flyttbart, om jag skulle ångra mig rörande plats eller hönssatsning överhuvudtaget. Det är smart konstruerat och det är jättefint.

Jag har lånat båda dessa bilder från Granngården, som säljer hönshuset, så det är väl inte mer än rätt att jag talar om det och dessutom länkar till deras hemsida: http://www.granngarden.se/product/h-nshus-hobby-105x100x108cm.

Hönshuset är väldigt litet, en dryg kubikmeter, men jag kollade Jordbruksverkets hemsida om regler och enligt dem ska man kunna ha nio hönor på denna yta. Och jag ska ju bara ha tre, så jag hoppas det fungerar.

Här ser man hönshuset utan värprede och sittpinnar. Man kan öppna taket och förvara lite småsaker där. Man vet ju aldrig vad som kan behövas.

Det kostar lite mer än det skulle kosta att bygga ett hönshus, men att bygga ett skulle ändå gå på en del med plintar, reglar, brädor, tak, färg, och dessutom slipper jag byggjobbet. Och, som sagt, man kan flytta på det här hönshuset.

Jag kommer att bygga en hönsgård runt den, som blir ca 6 kvadratmeter, och när jag är hemma så öppnar jag helt enkelt dörren till den och släpper ut dem i full frihet i trädgården.

Mycket sand ska de få, så de kan sandbada och sprätta runt lite. Och så en vattenautomat och en foderautomat, förstås. Hoppas de kommer att trivas.

Jag är trött på pumpautomaten som jag har för att få upp vatten ur brunnen till en trädgårdsslang. Jag är inne på min tredje av samma sort - den går sönder innan garantitiden är slut och så får jag en ny, som går sönder innan garantitiden är slut och så håller det på. Den är dessutom stor och ful och klumpig. Den pumpautomat jag har nu slutar inte gå om strömmen är på. Tanken är ju att den ska bygga upp ett tryck, stänga av sig och sedan hoppa igång igen när trycket sjunker. Men om jag har strömmen på så går den tills den bränner ihop.

Nu har en god vän, med talang för systemkonstruktion av alla sorter, hjälpt mig med att fundera ut hur jag skulle kunna lösa det hela.

Vi har mätt djupet i min grävda brunn - från botten till brunnskant var det 4 meter och vattenytan låg 85 cm ner. Det gör att det skulle kunna fungera att använda en sänkpump. Tänk att slippa den stora, gula, fula pumpautomaten ovanpå brunnslocket. Då kanske man till och med kan måla den gamla pumpen fint och ställa dit en blomma.

Jag är inte så teknisk att jag fattar allt, men tanken är att pumpen, med den här konstruktionen, ska kunna flytta sig i höjdled allteftersom vattennivån stiger eller sjunker, men inte för långt ner förstås, så att den börjar suga upp allsköns gegga från botten. Sedan ska jag kunna koppla på flera slangar vid brunnen och använda en till odlingen, en fram till stugan, så att det blir lätt att fylla på vattendunken till köket, och en till uteduschen eller bara till att spola av leriga stövlar, färskpotatisen och annat.

En strömbrytare och möjlighet att välja vilken slang som ska användas. Det finns dessutom en plan för en mer automatisk vattenanläggning för odlingen i och med detta. Jag kanske får vara försiktig så att jag inte tömmer brunnen när det är som torrast på sommaren, men i kombination med mina vattentunnor ska det nog kunna fungera. Jag är ju ingen stor vattenförbrukare eftersom jag är själv i stugan och inte har något indraget vatten eller avlopp.

Jag får väl börja med den eländes pumpautomaten och se om jag kan lösa det nya snart.

Förra vinterns myckna snö fick taket på min pergola att se ut som en hängmatta, mycket beroende på att jag inte tänkte mig för när jag byggde den. Jag satte bara upp en tunn liten list på mitten. Hade nog tänkt mig att jag bara skulle ha den till att hänga en liten lykta från eller så. Inte att den behövdes för att hålla taket uppe ...

Nu sitter där en rejäl regel istället så nu hoppas jag slippa fara ut och skotta taket så fort det snöat.

Men denna vinter kanske inte alls blir som de föregående två. Det känns på något sätt som om den kommer att bli mildare. Det är ju fortfarande rätt varmt. Förra året hade vi fått snö redan i ett par omgångar vid den här tiden.

Jag måste också komma ihåg att ta bort hängrännan på växthuset. Förra året rasade det ner snö i den så att den knäcktes på mitten.

I vintras såg mitt pergolatak ut så här - värsta hängmattan, när snön låg tung. Jag fick ge mig ut på diverse räddningsaktioner och skrapa av snön så att taket inte skulle ge sig.

Så innan det nu blir vinter ska den där tunna lilla listen jag satte upp på mitten bytas ut mot en rejäl regel.

Regeln är nu hemkörd, uppmätt, sågad och målad en omgång. Vinkeljärn att skruva upp den med har jag också. Så nu är det bara att måla en gång till, låta det torka och sedan skruva upp den nya och hoppas att den håller bättre när Kung Bore börjar ösa ner snö över oss.