Jag kunde inte vänta. Idag for jag iväg och inhandlade ett bord och ett par stolar på rean. Jag tyckte svart skulle passa bra ihop med det faluröda och jag tänker mig att komplettera med ett par stadigare stolar (typ "fåtöljer") i samma stil. De kan matcha den kommande humlestören i svart också.

Bobbinen, som jag haft på framsidan av tomten, fick nu flytta med tillhörande blå kruka till plattorna framför pergolan. Petuniorna hade gjort sitt så jag planterade en knallrosa lyckliga Lotta och lite hängande, dekorativa rankor (vet inte vad de heter) i silvergrått.

Bobbinen och de gamla petuniorna framför torpet ersattes av ett gult bollkryss (bild kommer senare när den blommar mer) i en stadig höganäskruka.

Jag inhandlade också ett par plantor för plantering vid pergolan. Jag ska gräva upp en liten rabatt även på höger sida av pergolan och sätta en fin klematis där. Denna i ljusrosa toner. Jag tänkte även att jag kunde behöva en låg, färgglad blomma så jag köpte den fina perennen på bilden. Har inte riktigt koll på vad den heter, men fin var den.

Fin är också Mini som är vaktpost för de nya blommorna.

Igår öppnade sig skyarna. Ett kort men extremt intensivt regnfall. Jag sökte skydd i min lilla paviljong som inte är regnsäker, men som tur är varade inte skyfallet så länge att det började regna igenom.

Men innan dess så påbörjade jag äntligen plattläggningsprojektet framför pergolan. Jag började med att räkna och mäta.

Sedan grävde jag bort allt gräs. Lite tungt i värmen, men skam den som ger sig.

Till slut var allt gräs borta och jag fick kontrollmäta igen. Lite småfix med kanter är kvar.

Till slut krattade jag igenom ytan. Sedan kom regnet.

Idag ska jag förhoppningsvis fortsätta: se till att nivån blir rätt från ena änden till den andra, lägga på markduk, lägga på sand, packa den och sedan plattor. Det tar nog några dagar. Inte minst med tanke på att jag brände sönder alla fingertoppar på vänster hand på en varm platta igår.

Nu är min lilla paviljong uppe. Den krävde lite pyssel (tack, Thea!), men med benägen hjälp av en liten ritning och det sista i en box med Roodeberg rödvin (gott) så fick vi upp den, trots knottanfall.

Jag hoppas den står emot vindar mer än mitt gamla partytält. Fin är den i alla fall! Här ska fikas många gånger i sommar, och den kanske till och med får tjänstgöra lite nästa helg när jag fyller år och firar lite med släkt och vänner. Det blir inget stort kalas, för jag fyller väldigt ojämnt - 47 år.

Just nu känner jag mig som kungens lilla piga i barnvisan med samma namn:

" ... och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng
förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten."

För varje morgon fixar jag med vattnet och bär in ved att elda med. Och "slask", eller åtminstone matkompost, bär jag iväg med jämna mellanrum.

Men jag har ingenting emot att ligga bredvid katten.

Nedan står en av de små raringarna, Lilla Lo, och försöker få mig att fatta något viktigt. Hon var väldigt enträgen. Kanske sa hon "När ska du egentligen bära iväg med den här stenplattan och lägga den där den hör hemma?".

Plattan - den ska bli entréplatta vid växthuset. Jag får väl ta tag i saken. Men det gör jag inte förrän i vår, för nu tar kungens lilla piga snart semester i ett halvår.

Jag har nog kollat väderprognoserna minst två gånger varje dag i sommar och har definitivt inte missat TV 4:s väder en enda dag. Är det bara jag som är så vädernördig eller är alla trädgårdsintresserade det? Och varför gör man det? Det är ju inte direkt så att man kan göra något åt vädret i någon riktning överhuvudtaget.

Ja okej, det kan ju vara bra att veta om det ska regna så att man vet när man ska planera in gräsklippningen. Fast å andra sidan så har ju vädret och prognoserna en tendens att ändra på sig - speciellt när man bor vid foten av bergen, som jag gör. Här kan allt möjligt väder fastna mot bergen och rulla fram och tillbaka över oss som bor här, medan vädret en mil bort ser helt annorlunda ut.

På bilden en improviserad bänk som jag ordnade till. De små bockarna hittade jag i ladan. De fick lite falu rödfärg på sig. Den tjocka brädan hittade jag i en sopgrop en bit bort där folket i trakten kastar ner allt möjligt. En dag låg där något som såg ut som ett halvt torp, med stora, fina brädor som den här. Två av dem fick följa med hem och en är numera inoljad och har fått ett nytt liv som bänk.

På bänken har jag ställt det lilla fatet som jag tänkte kunde fungera som fågelbad. Men jag tror knappast att de små liven vågar sig dit när Lilla Lo sitter på pass och flashar huggtänderna. Ser ni blicken?

På hyllan i pergolan tänkte jag att man kunde ställa lite kul saker. Det här gänget hamnade där. Det är "de som blev över".

Jag tillverkade en hel liten armé av dem på vårens keramikkurs. Det brukar nämligen alltid vara så att man får över en snutt lera när man tillverkat något. Det är synd att kasta. Så jag gjorde mattsvarta kissar. Dessa har jag sedan delat ut som gåvor här och var och sålt på Tysslingedagen. Dessa fyra blev över och jag vill nog behålla dem för de ser rätt kaxiga ut. Sedan behöver man inte fästa sig vid att kissen längst till höger ser mer ut som en mycket liten gremlin ...

Jag har också hängt upp ett klockspel som är väldigt diskret i tonen. Det är nämligen gjort av kokosnötsskal och "klockar" bara lite fint när det blåser.

Till helgen ska det bli skörda av. Undrar om frysen räcker till.

Förra sommaren var jag nere i Beate Christines alunverk - sedan mycket länge nedlagt. Där finns en urgröpt grotta där det ligger mängder av dessa stenar. Kan det vara någon typ av skiffer? De är som sköra skivor och har fantastiska mönster.

Min tanke då var att jag skulle kakla med dem i köket, men jag kom på bättre tankar. De hade säkert spruckit.

Men nu kom de till användning. Jag lade dem helt enkelt runt stammen på mitt tulpanträd. Det blev fint. Men jag skulle vilja ha mer av den varan så jag får nog göra ett besök till i alunverket.