För en vecka sedan blåste det hårt och tyvärr fick vinden tag i paviljongtaket och välte min paviljong på huvudet. Den har stått stadigt länge nu och jag hade egentligen tänkt att bara köpa nytt tak till den till nästa år, men nu blir det nog hela paviljongen som får bli ny.

Jag anlitade grannpojken för lite trädgårdsarbete. Han fick ta bort grenar som hängde ut från min syrenhäck över vägen.

Sedan fick han gå med röjsågen i alla mina nässelsnår. Nästa år ska jag försöka hålla efter dem, för nu är jag sååååå trött på nässlor. Alla småträd är nu också borttagna. Jag tror det var 16 st som växte här och var nära och i hallonhäck och vinbärsbuskar.

Och så har jag äntligen klippt ur mina vinbärsbuskar, som hittills fått växa vilt. De kanske är lite chockade till nästa år, så jag kanske får mindre med bär, men vi får se. Det behövde göras.

Alla grenar, nyklippta som gamla, eldades upp i tunnan eller kördes till grannens gruvhål där jag fått lov att lägga trädgårdsavfall, så nu är det så rent och snyggt i trädgården. Så här mycket ordning har jag aldrig haft i trädgården om höstarna.

Jag tycker om att elda - det är renande på något sätt, och det är så skönt att bli av med gammalt skräp.

Nu i veckan kom frosten för första gången, så jag fick bråttom att plocka in det sista från pallkragarna - squashen. Det är nu fullt med squash i kylskåpet i ladan, men det blir fin höstmat till hönsen. Jag har fortfarande en del i växthuset som nu ska in: chilli, tomater, svartkål, aubergine. Gurkorna fick jag ta förra helgen, så nu får jag proppa i mig mängder av den varan innan den blir förstörd.

Den här helgen ska mycket plockas undan och fixas, för nästa helg flyttar höns, kissar och jag härifrån för året. Hönsen och kissarna har order om att packa sina väskor och jag själv kör nu saker till stan varje dag, när jag ska in dit och jobba.

Mini har semester. Hon sover gott i min säng och läser, uppenbarligen, Sandhamnsdeckare.

Nu har det fina vädret kommit och allt blommar och växer så det knakar. Här min fina million bells som hänger i pergolan.

Jag var ju väldigt sen med att så och plantera i år av en väldans massa skäl, men åtminstone squashen börjar komma nu. Man nästan ser hur de växer från dag till dag. Det blir gott.

Färskpotatisen borde också vara klar nu. Idag ska jag dra upp ett par plantor och titta om jag inte kan få ihop till sillen. Annat som växer ordentligt är salladen och dillen och de eländes rädisorna som jag aldrig äter. Jag ska inte så rädisor något mer.

Gurkor och tomater i växthuset har en del växande att göra innan jag får skörda där och pallkragen med rödbetor och morötter var, av någon anledning, proppfull med ogräs (så var det inte i de andra pallkragarna - måste vara gödslet jag använde i den pallkragen), så där har det inte kommit långt.

Fina Tora finns inte mer. Räven tog henne. Det tog ett tag innan jag förstod vad som hade hänt. Jag hittade Tyra vettskrämd i ett hörn av hönsgården och Tor stod och vaktade henne, blodig runt näbben och i rätt dåligt skick. Tora var borta.

Jag visste inte vad som hänt. Det fanns inte ett spår av Tora, inte ens en fjäder. Jag förstod att det kunde vara så att något djur tagit henne, men hoppades att hon bara blivit skrämd och låg och tryckte någonstans. Men till slut såg jag att något djur banat väg genom gräs och nässlor på andra sidan vägen, så jag följde spåret och hittade då flera högar med fjädrar i Toras färg.

Det verkar som om räven kommit in i hönsgården. Om Toras ägg hade kläckts hade dörren dit varit stängd, men så blev det inte. Inget av äggen var befruktat.

Det är så sorgligt, för hon var en så fin och klurig och väldigt personlig höna, men man får konstatera att friheten har sitt pris ibland. Nu får de stanna inne i hönsgården ett tag tills Tor kryat på sig och för att skydda dem tills räven kanske glömmer bort var det fanns mat att hämta. Men rävar kanske har gott minne ...

Jag sysselsätter mig med trädgårdsarbete som blivit eftersatt när det regnat så mycket. Här en av ogräshögarna - det finns hur mycket ogräs som helst.

När jag fyllde femtio fick jag en stor låda med perenner, femtio gladioluslökar och en paradisbuske som jag nu planterat. Det blir fint när de blommar sedan.

Ibland tar man sig nästan vatten över huvudet ... Tre pallkragar har fått stå orörda i två år. Fulla med hallonplantor, nässlor, kirskål och gullris. Jag har grävt! Och kört fyra kärror ogräs till gruvhålet. Hela dagen tog det, och en smäll i huvudet när jag tog en för snäv genväg vid växthuset ...

Men till slut var de hanterbara (även om där finns massor med ogräsrötter som kan ställa till det). Jag hade grävt ur, laddat med gödsel och ny jord.

I med potatisarna och på med jord. Jag behöver lägga på mer jord, men nu kan potäterna börja jobba. Det ska på lite förbrukat hö från hönsgården också så småningom. Täcker för ogräs och ger lite näring.

Ett steg på rätt väg men mycket återstår. Finare väder, please ...

Igår och idag är det synd om hönsen. Det regnade så att de var genomblöta igår och inatt var det kallt. Det låg snö på backen imorse.

När jag kom hem idag stod en mycket sur Tora i hönsgården och muttrade. Konstigt nog ville hon vara ute, trots vädret. Jag ordnade med en tillfällig lösning - ställde in ett litet trädgårdsbord och lade en gammal vaxduk på. Om det regnar imorgon med, så kan de kanske stå därunder.

Men både hon och Tor ville gå ut i trädgården så det fick de. Jag lockade in dem under paviljongen med ostågar och där hölls de en bra stund, men då blev de i alla fall inte blötare.

När det är fint väder så har de det bra. Här en bild på Tora i solsken. Nyfiken och poserande. Mycket tjusig höna, det där. Och ganska kaxig. I bakgrunden Siv, som med ålderns rätt gör lite som hon vill.

Nu när det är så kallt och regnar så mycket så står allt i trädgård och odling stilla. Inte mycket man kan ta tag i.

Men ett glädjeämne hittade jag i helgen när jag rensade i en del land, bland annat sparrislandet. Där tittar de upp, de små sparrisarna. Hoppas de inte fryser sönder nu. Jag tror det är andra året i år, så jag får inte äta förrän nästa år.

Tack till mamma, pappa, Inger, Thomas, Kristin, Oscar, Emil och Lukas för en fantastisk arbetsinsats idag!

Här bygger pappa och Thomas utedusch. Det enda som saknas nu är duschdraperier och lite varmt väder, så kan jag duscha av mig efter jobb i odlingen.

Jag limmade väggskivor i det blivande gästrummet och grabbarna (Lukas, Emil och Oscar) hjälpte alla till att trycka skivorna mot väggarna så att de fastnade ordentligt.

Mamma och systrar målade trädgårdsmöbler, som jag nu kan använda när jag ska fira 50 år i juni.

Inger klippte större delen av den långhåriga gräsmattan, mamma klippte ur hallonhäcken och Kristin rensade här och var och fixade med maten.

Tänk så långt man kommer när man är några som hjälps åt. Tack alla för superfin hjälp. Jag tror vi hade det rätt trevligt också.

Det här är mitt senaste - som jag hoppas - smarta kap för mitt växthus. Jag har insett i flera år nu att det aldrig blir tillräckligt vattnat i växthuset. Att vattna med slang och kannor gör bara att översta lagret jord blir fuktigt, men det går inte ner i jorden.

Jag har länge tänkt att en droppvis, kontinuerlig bevattning i grunden borde underlätta. Sedan får man förstås kompletteringsvattna.

Min första tanke var att försöka göra hål i regnvattentunnan och på något vis koppla en slang med hål i till den. Men då skulle jag behöva göra hålet ganska långt ner, och om det inte fungerade bra så skulle jag ha förstört tunnan.

Men så hittade jag detta bevattningssystem hos Impecta.

Med det här systemet sänker man en liten pump i regnvattentunnan. Den drivs av en solcellspanel och pumpar ut vattnet i slangar med munstycken på som man trycker ner på lämpliga platser i, för min del, växhuset. Förhoppningsvis underlättar det även när man är bortrest.

Det ska bli spännande att se hur detta fungerar. Blir det bra så kanske jag utökar systemet till pallkragarna också.

Jag vet att jag inte uppdaterat som jag borde, men här kommer det.

Hönsen, kissarna och jag har flyttat från torpet nu, för vinterhalvåret. Hönsens lilla hönsgård och hönshus är urstädat och stängt. De har det bra hos syrran i vår gamla lekstuga från barndomen, isolerad med värme vid behov och tillgång till en stor hundgård att gå runt i. Skydd mot rävar - jag hoppas att höken inte kommer för det är öppet uppåt. Men då får Tor visa vad han går för.

Sonen Loke spetar ju omkring utanför dessutom, så nu får han skärpa sig när mamma och pappa har koll på honom.

Växthuset är urplockat och odlingen skördad.

Pallkragarna är tomma och rabatterna vilar. Det sista jag gjorde innan jag flyttade var att sätta tulpanlökar som jag köpt från syrran: Haddebo Gärdesgård och Blommor AB. Må det blomma massor till våren!

Paviljongens tak bor inne nu och jag hoppas ställningen klarar sin tredje vinter. Hursomhelst så är det det bästa "trädgårdstält" jag köpt. Alla andra har legat med benen i vädret mot slutet av sommaren.

Lilla Lo njuter av solen innan flytt. Hon är inte lika förtjust i att bo inne i stan, men hon vänjer sig efter ett par veckor.

Veden är inpackad i presenning och vedklyven är tillbakalämnad till snälla grannar som jag fått låna den av. Jag vet vad jag har framför mig nästa sommar ...

Och den kära lilla, trogna pumpen har fått vinterkappa.

En höstrudbeckiastjälk som fortfarande står upp mot ett av äppleträden.

Hej då, torpet. Vi ses i april.