Insidan av min vedboddörr i ladan är gammal, skavd och lagad. Lite som jag kommer att känna mig på ålderns höst, gissar jag. Hoppas jag får vara lite fin också, för den här dörren är verkligen vacker. Beslagen och låset är gamla. Färgen är säkert någon slatt som någon haft över - en levande ljusgrå nyans. Krokarna är rostiga. Och charmen är stor.

Min vedbod börjar vara mindre än halvfull, så jag måste fylla på. Granveden från förra sommaren bidrar väl lite och päronträdet som ska fällas likaså. Hoppas det räcker ett tag så att jag har lite att elda med när jag flyttar ut till torpet i maj.

Då ska kissarna och jag mysa i värmen från bergslagskaminen.