Insidan av min vedboddörr i ladan är gammal, skavd och lagad. Lite som jag kommer att känna mig på ålderns höst, gissar jag. Hoppas jag får vara lite fin också, för den här dörren är verkligen vacker. Beslagen och låset är gamla. Färgen är säkert någon slatt som någon haft över - en levande ljusgrå nyans. Krokarna är rostiga. Och charmen är stor.

Min vedbod börjar vara mindre än halvfull, så jag måste fylla på. Granveden från förra sommaren bidrar väl lite och päronträdet som ska fällas likaså. Hoppas det räcker ett tag så att jag har lite att elda med när jag flyttar ut till torpet i maj.

Då ska kissarna och jag mysa i värmen från bergslagskaminen.

 

Carina

17 februari 2010 19:10

Så underbart att jämföra sig själv (på ålderns höst) med en gammal dörr. "Gammal, skavd och lagad". Du skriver så vackert, så vackert. :)

 

Frejda

17 februari 2010 20:25

Carina - Tack. :-)

 

Helga

19 februari 2010 18:48

En riktigt fin gammal dörr... jag älskar sånt...

http://helga1.bloggplatsen.se

 

Frejda

19 februari 2010 20:15

Helga - Mitt lilla torp och min lada är fulla av gamla charmiga detaljer. Det har ju jobbat på sin historia sedan 1700-talet. :-)

 

Skogshuldran Titti

20 februari 2010 18:21

Det är något visst med gamla dörrar!
Kanske för just för att de har märken av flitiga händer som öppnat och stängt dem under årens lopp.

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

Frejda

20 februari 2010 20:06

Skogshuldran Titti - Den här dörren har nog öppnats och stängts många, många, många gånger ... :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...