I helgen har jag nattat över i torpet. Det var kallt och fullt med snö överallt, men mina snälla grannar hade hjälpt mig med att skotta bort snö så att jag kunde komma in med bilen. I trädgården fanns det också fina gångar så att jag kunde komma ut till ladan och in i stugan.

De hade också eldat varmt, men väldigt försiktigt så att murstocken inte spricker. Det har ju varit så kallt och stugan har stått helt utan värme. Bilden är från lördagen då brasan brann i bergslagskaminen och jag var på väg till en annan god granne för en kopp kaffe.

Det var så mysigt att sova i min lilla varma stuga, inbäddad i djup snö. Jag saknade bara sällskapet av mina kissar.

Jag vaknade upp till en fantastisk dag. Solen sken från en klarblå himmel och snön gnistrade som av tusen små diamanter. Det var kallt, men bedövande vackert, och jag hade svårt att slita mig därifrån. Jag försökte putta ner lite snö från fruktträdens grenar och lyckades få det mesta i huvudet och innanför kragen. Men det såg i alla fall ut som om träden inte brutits sönder av den myckna snön.

Nu längtar jag ännu mer efter våren.