Det var mycket som hade fått höga snömössor när jag var ute i helgen och hälsade på torpet. Pumpen till exempel. Den mössan sitter till och med lite käckt på svaj.

Mina schersminbuskar knäade under snömassorna, men jag vågade inte peta på dem. Risken är nog snarare att jag bryter sönder grenarna än att jag hjälper buskarna lätta från marken.

De äppleträd jag kunde nå utan att pulsa i djup snö fick några puffar med piasavakvasten. Det mesta av den snön rasade ner över huvudet på mig. Som tur är såg det inte ut som om träden tagit skada.

Jag stod en lång stund och tittade på mitt stora, fina päronträd, som jag måste ta ner i vår. Eller rättare sagt: be om hjälp att ta ner. Bäst är nog att fälla trädet innan saven stiger, så kan man hugga veden när det är mindre snö. Jag måste fråga grannarna Åsa och Tayeb om det är OK att jag fäller trädet på deras tomt. Den är tom, så det finns ingenting som kan skadas där, till skillnad från om jag skulle försöka fälla det in i min trädgård. Då riskerar torpet att få sig en smäll.

Jag måste fundera på vad jag ska ersätta päronträdet med, för tar man ner ett träd så ska man se till att det kommer ett nytt. Enligt min filosofi, i alla fall.