Mitt lilla torp i snöfall. Idag längtade jag till vår och värme mer än någonsin. Om man tittar strax under nocken så ser man de gamla liggande stockarna. Min dröm är att kunna ta bort masoniten och läkten man spikat på nedtill, och låta de gamla stockarna komma fram igen. Men jag vet ju inte hur det ser ut under än. Det är ett långsiktigt projekt.

Efter en långpromenad i skog och mark stannade jag till på en kopp kaffe hos min torpgranne Thea och läste gamla papper. Om man lägger ihop de hon har med de gamla dokument jag har i min ägo så förstår man att betydligt mer mark hörde till soldattorpet en gång i tiden. Bland annat halva Theas tomt och fyra andra grannars tomter. Jag bodde själv i grannhuset fram till augusti 2007 - den gamla lanthandeln Rainows - och ägde då två tomter som ursprungligen hörde till soldattorpet. 1933 styckades min nuvarande torptomt av, så nu tillhör ett halvt tunnland (2 468 kvm) soldattorpet. Urspungligen måste marken ha varit minst tre tunnland stort - blandad åkermark (med och utan sten), ängsmark och trädgård. Och kanske lite skog.

Det är svårt att läsa de gamla skrifternas handstil, men det är fantastiskt att kunna följa vad som hänt genom åren. Det ger en och annan ilning efter ryggraden.