I helgen var jag ute och vintertorpade. När jag vaknade på morgonen låg jag en lång stund och tittade på mitt underbara innertak med tjocka bjälkar och breda plank, som trots sina olika bredder fogats ihop till en harmonisk helhet.

Mellan planken är det springor som verkar tätade här och var. På vissa ställen faller det ner fint spån då och då. Där ovanför är vinden. Där kan man inte stå rak, men den skulle fungera fint som förvaring för allsköns skräp om jag var lagd åt samlarhållet, vilket jag inte är. Någon har lämnat kvar en gammal vävstol däruppe, i delar. Jag vet inte om alla delar finns, men kanske försöker jag sätta ihop den någon gång. Jag undrar om torparfrun i huset vävt sina mattor på den, eller om den är av senare årgång.

I höstas trodde jag att gamle Stolt spökade på vinden. När jag lagt mig på kvällen hörde jag snubblande tunga steg däruppe ... tills jag kom på att det var äpplen från trädet utanför som föll ner på taket och sakta studsade nerför tegelpannorna.