Mitt lilla torp i snöfall. Idag längtade jag till vår och värme mer än någonsin. Om man tittar strax under nocken så ser man de gamla liggande stockarna. Min dröm är att kunna ta bort masoniten och läkten man spikat på nedtill, och låta de gamla stockarna komma fram igen. Men jag vet ju inte hur det ser ut under än. Det är ett långsiktigt projekt.

Efter en långpromenad i skog och mark stannade jag till på en kopp kaffe hos min torpgranne Thea och läste gamla papper. Om man lägger ihop de hon har med de gamla dokument jag har i min ägo så förstår man att betydligt mer mark hörde till soldattorpet en gång i tiden. Bland annat halva Theas tomt och fyra andra grannars tomter. Jag bodde själv i grannhuset fram till augusti 2007 - den gamla lanthandeln Rainows - och ägde då två tomter som ursprungligen hörde till soldattorpet. 1933 styckades min nuvarande torptomt av, så nu tillhör ett halvt tunnland (2 468 kvm) soldattorpet. Urspungligen måste marken ha varit minst tre tunnland stort - blandad åkermark (med och utan sten), ängsmark och trädgård. Och kanske lite skog.

Det är svårt att läsa de gamla skrifternas handstil, men det är fantastiskt att kunna följa vad som hänt genom åren. Det ger en och annan ilning efter ryggraden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...