I helgen var jag ute och vintertorpade. När jag vaknade på morgonen låg jag en lång stund och tittade på mitt underbara innertak med tjocka bjälkar och breda plank, som trots sina olika bredder fogats ihop till en harmonisk helhet.

Mellan planken är det springor som verkar tätade här och var. På vissa ställen faller det ner fint spån då och då. Där ovanför är vinden. Där kan man inte stå rak, men den skulle fungera fint som förvaring för allsköns skräp om jag var lagd åt samlarhållet, vilket jag inte är. Någon har lämnat kvar en gammal vävstol däruppe, i delar. Jag vet inte om alla delar finns, men kanske försöker jag sätta ihop den någon gång. Jag undrar om torparfrun i huset vävt sina mattor på den, eller om den är av senare årgång.

I höstas trodde jag att gamle Stolt spökade på vinden. När jag lagt mig på kvällen hörde jag snubblande tunga steg däruppe ... tills jag kom på att det var äpplen från trädet utanför som föll ner på taket och sakta studsade nerför tegelpannorna.

 

Anders

2 februari 2009 21:49

Det är fint med gamla rejäla doningar , sånt skall bevaras.Det gäller att inte bygga in såna fina bjälkar och annat.Men ibland måste man göra något åt saker och ting, och då gäller det att välja material med omsorg.

http://batliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...