När solen äntligen skiner och man ser allt som blommar - då fylls själen av frid. Precis som det ska vara.

Jag älskar mitt torp och min trädgård.

Ja, inte vet jag om det där med att hönor tar hand om de små och visar dem till mat som de kan äta stämmer, för nu är Lilla Pip fyra dagar och har rimligtvis gjort av med gulsäcksförrådet av mat. Igår morse for Tor och båda hönorna ut, följda av Lilla Pip som for runt och inte visste vart han skulle ta vägen.

Siv och Freja stoppade friskt i sig mat och for sedan in i redet igen till det kvarvarande ägget, och lämnade Lilla Pip kvar därute. Han hittade inte in igen utan sprang under redet eftersom han hörde sina mammor där. Och inte fick han någon guidad tur bland matskålarna.

Jag tänkte att det ordnar sig kanske och gick en tur till grannen eftersom jag är kattvakt, men när jag kom tillbaka sprang han fortfarande runt därute och pep och försökte ställa sig under Tor, kanske för att han är van att bli värmd så. Jag sträckte fram handen med lite av fröblandningen som jag gjort iordning till honom och då hoppade han upp i handen. Han tyckte om när jag blåste varm luft på honom.

Bilden ovan är från imorse. Jag såg till att han fick frukost - mosad kokt äggula med lite av fröblandningen. Han var nog hungrig för han stoppade hela näbben full flera gånger. Däremot får jag inte i honom vatten.

Supersöt är han i alla fall, och verkar pigg.

Mellan hönsbryderierna får jag lite gjort i trädgården. Igår klipptes gräset. Jag satte också upp en spaljé vid carporten som kaprifolen kan klättra på.

För drygt ett år sedan köpte jag lite olika perennsticklingar, bland annat denna temynta som heter squaw. I år kom flera stycken upp i rabatten och den ser verkligen urkul ut. Jättefin occh lite galen. Så här såg den ut när den först började blomma. Med en liten grön antenn längst upp.

Nu ser den ut så här. Den gröna antennen har blivit en extra blomma.

Kolla blomman längst till höger. Där har den blommande antennen fått lite extra rufs i frisyren.

Igår var det hög tid att kycklingsäkra hönsgården så nu finns det mer finmaskigt nät nertill. Jag hoppas jag hittat och täckt alla hål nu.

Idag ställde jag dit lite hackat, kokt ägg, för det ska tydligen små kycklingar ha. Där finns också hönsfoder blandat med undulatfröblandning. Nu hoppas jag bara att Lilla Pip får komma ut och äta för sina mammor. Det börjar bli dags, för nu har han/hon nog förbrukat äggulesäcken.

Jag har varit borta några dagar och visste att det troligen skulle kläckas en kyckling då. Och mycket riktigt - tidigt på min hemresedag den 17 juli kläcktes Lilla Pip. Det får bli namnet tills jag vet om det är en han eller hon. Väldigt liten och väldigt pipig är han/hon i alla fall. Och väldigt söt.

Hönsvakt Thea, jag och lillsyrran hade lite rådslag när jag körde hem, för Siv hackade på både ägg och kyckling, som båda låg under Freja. Men det blev hellugnt när Siv fick ägget och Freja fick behålla kycklingen. Nu ruvar Siv vidare. Jag hoppas verkligen att det blir en kyckling till. Om alla beräkningar stämmer så ska det bli idag eller möjligen imorgon, så nu håller jag tummarna.

Lilla Pip ligger mellan sina båda mammor. Här ser man bara ett öga som nyfiket plirar mot kameran.

Idag ska jag försöka kycklingsäkra hönsgården - sätta mer finmaskigt nät nertill så att små kycklingar inte ramlar ut utanför hönsgården när mamma är kvar därinne.

Före dagens insats.

Efter dagens insats: kant runt rabatten mitt i odlingen. Lite svårare för gräset att ta sig in och mycket lättare att klippa med gräsklipparen runt kanten. Och mycket prydligare.

Tor vaktar ingången till hönsgården. Senare var han ute på en promenad i det fina vädret som kom under kvällen. Och jagade insekter sådär galet som bara han kan.

Imorse när jag öppnade hönshuset och gav dem mat så kom både Siv och Freja ut. Jag passade då på att titta i redet hur många ägg de ligger på. Det är två. Så nu hoppas jag att de får varsin kyckling efter allt detta ruvande. I värsta fall blir det ingen.

Lite suddig bild, men den är jättefin. Jag fick denna solcellskula av grannen Thea som tack för katt- och växthusvakteri under två och en halv vecka då hon bland annat gjorde italienska alperna. Jag satte upp den imorse och nu lyser den jättefint framför torpet.

Igår sken solen så då klippte jag gräset och tog en bild på glada sommarfötter i nyklippt gräs. Det var tur att jag klippte igår för idag har det regnat - igen.

Jag har lite utemöbler att måla så jag får väl försöka göra det under tak i carporten. Bara myggen håller sig på avstånd. De är verkligen ettriga i år. Hela jag är full av myggbett.

Dagens frukost (och troligen även morgondagens frukost). Serveras idag med keso. Gott.

Igår krattade jag ut lite gammalt nedtrampat hö i hönsgården och gav Tor, Siv och Freja lite nytt underlag att krafsa runt i. 

Imorse, när jag öppnade hönshuset för att servera dem frukost, gick jag ett varv runt hönsgården och upptäckte då ett hål i nätet. Det såg inte ut som om någon brutit sig igenom nätet, om det inte är så att denne någon haft med sig en plåtsax och klippt upp ett hål. Men nu förstår jag var igelkotten kom in.

Det jag också börjar förstå är vad Tor gjorde under redet för ett par dagar sedan. Det regnade och jag trodde att han tog skydd för regnet, men tyckte det var konstigt att han inte gick in i hönshuset som han brukar, utan tryckte in sig under redet. Jag tror faktiskt att han vaktade hålet mot inkräktare. Kanske var han trött på att igelkotten tog för sig av deras mat.

Nu är hålet i alla fall lagat.

För ett år sedan undrade jag vad det var för ogräs som tittade upp överallt: http://frejdastorp.bloggagratis.se/2011/06/27/5699546-ogras/. Jag ryckte bort det, men en bloggvän påpekade att det är en vallmopion, så i år har jag låtit dem vara. Och nu blommar de och är jättevackra. Det syns inte riktigt på bilden, men inuti blomman är det en lila botten.

Idag var Tor ute på långpromenad i trädgården. Han upptäckte nästan hela trädgården, inklusive hörnet längst bakom stugan, och jag försökte hålla lite koll på honom, men det var inte så svårt för han gol hela tiden. Han talade antagligen om allt nytt han såg. Här kollar han in torpstugan. Så söt.

Detta är "avrättningsplatsen" för mina liljebaggar. I år tänkte jag få njuta av blommorna på mina liljor så jag för en kamp mot liljebaggarna. Ser jag dem så hamnar de mellan dessa två tegelstensbitar. Lite synd är det att dessa baggar är så destruktiva, för de är väldigt vackra, lackröda som de är. Men vad gör man?

Jag har alltid tyckt om den blå färgen på lobelia, men har aldrig lyckats hålla liv i dem.

I år blir det ett nytt försök. De sålde en färdigpackad påse med 10 plantor på torget för 50 kronor, så jag slog till. Jag fick tipset att inte sätta dem för tätt - minst 10 cm mellan varje planta. Så nu sitter några av plantorna i en zinkhink, några i en kruka med petunior och några har inte hittat ett hem än, men det blir väl i någon rabatt som behöver en färgklick.

Än så länge lever de i alla fall. Nu hoppas jag att jag får behålla finaste blå färgen ett tag till i trädgården.