Min fina höna Freja finns nu bara i minnet. Hon somnade in, lugnt och stilla, i måndags.

Jag vet inte varför, men hon har ju varit lite ur form på sista tiden, sett lite skruffig ut och nästan inte sett något. Tor har vallat henne ute på gräsmattan och sett till att hon får mat och vatten.

Nu var det tydligen dags för henne att lämna oss. Jag är glad att jag hann komma hem från mina dagar på västkusten.

Jag hoppas hon haft det bra hos mig. Jag saknar henne - klurig och smart, vänlig, tillitsfull. Älsklingshönan. Så ledsamt.

Hon var också en duktig mamma till Loke, tillsammans med Siv. Freja längst bort i bild.

Tor har varit lite sökande de här dagarna. Jag tror han kände sig ensam eftersom Siv ligger inne hela tiden. Hon ruvar envist vidare på ett trasigt ägg. Jag måste få ut henne mer.

Freja fick en liten grav på en fin plats i trädgården.

Kissarna var med.

Jag tror detta är sista bilden jag tog på Freja. I full frihet i trädgården, där hon pickade i sig gräs och annat grönt, gick på promenad med Tor och låg och putsade sina fjädrar i solen.