Ja, så här såg första dahlia-knoppen ut. Vad bidde det av den?

Inte en tummetott, i alla fall. Det blev denna tjusiga dahlia. Kan den heta Barbarossa, månntro?

Nu är det hög tid att skörda hallon. Mumsiga röda ...

... och så de gula. Men röda hallon är både snyggare och godare.

Får jag lov att presentera: Lokes fruar. Ja, Loke bor ju inte hos mig längre utan hos lillsyrran, men när jag ändå var ute och åkte i Sverige så passade jag på att ta med ett par silkeshönor hem till honom. Om jag inte minns fel så ska de heta Tora och Tyra (Tyra är den lilla, som bara är ett halvår gammal än så länge).

När jag kom med dem cirklade han nyfiket runt kattburen som jag forslade dem i.

Och nog var han framme och spanade in i buren. Men han blev lite för till sig när de skulle bo i samma rum, så första natten fick han bo med de andra hönsen på andra sidan en nätdörr, så att de nya hönorna fick det lite lugnt på nya stället. Men kommunikationen mellan honom och Tora var intensiv ett tag. Nu hoppas jag allt går bra och att han visar sig mogen nog att bilda familj, den lilla värstingen.

Hemma i torpet har Siv äntligen börjat komma ut från sitt ruvande och går med Tor i trädgården, så att han slipper gå där själv efter att Freja lämnade oss. Hon är en nyfiken dam som inte alltid är så lätt för Tor att hålla reda på. Här fick de lite taboulleh och det var tydligen smaskens.

Jag har varit väldigt dålig på att skriva på bloggen den här sommaren och får väl skärpa mig. En flytt mellan lägenheter inne i stan tog mycket tid för mig och odlingsförberedelserna i juni, en semestervecka på tur i landet tog sin tid och att Freja somnade in tog lite grand musten ur mycket. Men jag kanske kan bättra mig.