Inte ens två centimeter höga är de, och tunna som trådar, men visst ser man att det är sparrisar som kommer där i sålådan.

Nu får jag försöka vårda dessa små raringar så att de kan växa sig stora. Då kanske jag kan smaska i mig egen sparris om tre eller fyra år. Lång väg dit och mycket tok som kan inträffa, men om man aldrig vågar testa så kan man ju inte heller få någon utdelning.

Det är som att inte sätta träd för att det tar så lång tid innan de växer upp.