Jag blev till slut tvungen att ta ner mitt stora, fina päronträd. Det var för dåligt nertill. Ett päronträd växer inte så fort så man kan ju räkna ut att ett träd av den här storleken stått där ganska länge. Kanske redan på gamle Stolts tid.

Här ligger det i alla fall i delar - ris och grenar, blivande ved som ska klyvas och en massa sågspån. Delar av granhäcken åkte med, men det gör ingenting för den ska bort ändå och ersättas av syrénhäck i sommar.

Sven-Erik, min snälla granne med alla möjliga användbara maskiner och verktyg och fordon, var den som hjälpte mig ta ner trädet. Här forslar han bort stubben till gruvhålet.

Hålet som blev ska jag jämna ut, fylla med mer jord och plantera något fint i. Kanske en paradisbuske? Rötterna fick gå på brasan. De var otroligt kompakta, till skillnad från resten av träddelarna. De kändes förvånansvärt lätta och smågrenarna var nästan porösa och gick väldigt lätt av. Undrar om allt päronträ är så?

Grenarna blev till en liten brasa som ska eldas om två veckor. Då är nog snön helt borta. Den ligger kvar här och var, men är inte djup längre och fler och fler blommor börjar sticka upp sina knoppar ur marken.

Städat och fint igen. Veden väntar nu på klyvning.

Och trädgården har fått en ny profil. Dags att göra den lummig igen. Syrénhäck blir det, som sagt, istället för granar. En och annan fin buske ska nog få ta plats där också. Och så ska naturligtvis det gamla fina päronträdet ersättas av ett nytt träd. Minst ett nytt träd ...