I påskhelgen sken solen vackert från en klarblå himmel. Då är det inte svårt att vilja vara ute. Framemot lunchtid gick jag in i stugan, gjorde lite lunch, åt och vilade en stund på sängen.

Då upptäckte jag solens lek med en glaslykta i mitt fönster. Jag hade dragit för mina vita gardiner och lyktan som hängde bakom dem silade solstrålar genom sig och genom gardinerna. Det var så rogivande att se på.

Jag behöver ljuset nu efter den långa mörka vintern. Ljus och värme. Jag tror ni är fler därute som känner samma sak.