Ja, så här ser det ut. Mitt ångesthörn i köket. Här ska kaklas. Jag har förberett allt - trodde jag. Allt löst på vägen är borttaget, väggen är tvättad med målartvätt och sedan sandpapprad för att rugga upp ytan lite. Prylarna jag behöver är inköpta ... och det var där jag började fundera.

Mina vänner Joakim och Kerstin, som har ett litet byggföretag, rekommenderade mig att köpa något som heter flexfästmassa för mitt kakel. När jag frågade efter det i affären såg de konfunderade ut och rekommenderade mig istället att köpa vanligt kakellim. Nu har jag funderat en stund och tror att jag måste byta kakellimmet till något som heter Multifix (antagligen det Joakim och Kerstin menade). Jag kaklar ju på en murstock som blir väldigt varm när man eldar, och om fästmassan då inte är flexibel så kan det nog bli fel. Så jag får nog dessvärre börja morgondagen med en tur till affären.

Nu har jag bara en strykning kvar på en del av skåpluckorna, så är de klara. För att kunna jobba snabbt med dem har jag lagt upp dem på rad på ett par brädor som ligger över några bockar under carporten. En liten missräkning upptäckte jag imorse. Då hade en nyfiken liten katt hoppat upp på dem och tassat omkring så två av luckorna hade tydliga tassavtryck i den nya färgen. Man kunde också se åskblå små tassavtryck på väg från brottsplatsen. Curiosity killed the cat ...

Nu är bastukänslan i köket borta. All panel är äntligen vitmålad. Elkablarna är fastspikade vid golvlisten igen och jag har satt lister i hörnen.

Thea har hjälpt mig med en trixig sågning av en kantbräda. Hon är ju duktig på att jobba i trä, fiolbyggare som hon är. Det blev kanonfint. Tack Thea!

Jag har också börjat måla skåpluckorna i åskblått. Det blir så himla fint. Bort med det lejongula!

Nu har fokus till sist hamnat i det jobbiga hörnet ovanför vedspisen, där jag ska kakla för första gången i mitt liv. Jag har lite ångest för det. Tanken är att jag ska sätta vanligt, fyrkantigt, mörkgrått kakel i en bård upptill och nedtill och däremellan ska jag sätta en slags mosaik av mitt egenhändigt gjorda mattsvarta kakel. Jag pysslade en hel termin med detta kakel på keramikkursen, så det vore synd att inte våga använda det. Men tänk om det ser hemskt ut? Det känns så definitivt när man kaklar. Det är ju inte bara att måla över om det blir fult.

Nåja, friskt vågat, hälften vunnet. Imorgon börjar jag med kaklingen. Tror jag.

Ja, så här ser köket ut nu - som värsta bastun. Men inte så länge till för allt ska bli vitt, vitt, vitt. Jag har pysslat med pärlsponten hela dagen. Det tar sin lilla tid när man ska figursåga brädorna runt kontakter, fönster och annat som sticker ut här och där. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir tillräckligt bra.

Det har ösregnat hela dagen så det har inte gjort något att pyssla med inomhusprojekt. Enda nackdelen har varit att jag sågat panelbrädor ute i ladan, så jag har gått ett oräkneligt antal gånger mellan torpet och ladan i regnet. Lyckades till och med halka omkull i leran med famnen full med brädor.

Jag fick sällskap ute i ladan av en butter igelkott som högljutt grymtade om sitt missnöje (med vädret?) och tofflade omkring fötterna på mig. Kissarna har ägnat dagen åt att snusa och sova inomhus.

Kökstaket är färdigmålat. Det har gått från gulvitt och hyperblankt (så att man nästan kunde se sin egen spegelbild i färgen) till vitt och alldeles matt i färgen. Det blev jättefint, även om det var ett pyssel att måla alla dessa rutor.

Alla andra små ytor i köket har målats nu också. Det är otroligt hur mycket yta det finns i ett pyttekök i ett litet soldattorp. Det som är omålat nu ska täckas av vit pärlspont (mer att måla!), kakel (färg och utseende ännu oplanerat) och klickgolv i valnöt. Och sedan kommer alla dessa små lister som ska till för att dölja springor och fula kanter.

Kissarna är lite olyckliga över röran som är just nu, men jag hoppas att jag kan vara rätt så färdig på söndag eller måndag.

... hoppas jag att det inte kommer att se ut. Nu är allt som ska rivas ner nerrivet och fönstret är skrapat och har fått lite spackel på sig. Underarbete är riktigt tråkigt.

Trekantslisterna tog jag bort och hoppades att jag skulle kunna lyfta på mattan och hitta ett trägolv därunder, men det gick inte så bra. Trägolvet finns där, det ser jag i kanterna, men det verkar som om man både spikat och limmat fast masonit på golvet och sedan limmat på plastmattan på masoniten. Den sitter benhårt och även om jag skulle lyckas få loss den så skulle den antagligen skada det ursprungliga golvet. Så det får nog bli ett klickgolv.

Men nu så börjar det roliga arbetet. Nu hoppas jag att det bara kommer att se bättre ut dag för dag.

I veckan som kommer ska det bli regn och inte så varmt, så då är det dags att ta tag i ett inomhusprojekt: mitt lilla kök.

Idag har jag röjt ur möbler och ska skruva ner gardinstång och väggskåp framåt kvällen. Jag ska också skrapa bort lite lös färg från fönstret och spackla. Sedan så ska alla ytor som ska målas tvättas med målartvätt.

Bilden är tagen från hallen, rakt in i köket. Den "fina" bilhandlarpanelen från 70-talet ska bort, liksom den hemska furulisten med dekorationsspik. Sedan ska hela väggen täckas med vit pärlspontpanel. Men jag börjar uppifrån och målar taket först, och lite andra ytor, innan det är dags för panel.

När jag fick bort bord och stolar och annat ur köket så kändes det plötsligt ... ja, inte stort, för det är det inte, men mer rymligt.

Igår hälsade jag på i torpet. Allt var inbäddat i snö, det var tyst och dämpat. Dimman låg tät över landskapet och våren kändes väldigt långt borta.

Men planer, projekt och drömmar lever. Och man kan ju förbereda. Jag håller t.ex på med att göra kakelplattor på min keramikkurs. De har jag tänkt ska sitta ovanför vedspisen i köket - om de blir fina. De är ojämna i formerna och jag har också tänkt att jag skulle kunna blanda upp dem med sten från trakten. Som en mosaik i grått och mattsvart. Jag ska nog göra ett besök i Beate Christines alunverk i närområdet. Brytningen ligger sedan länge nere, men där finns en del intressanta stenar som kanske kan komma till användning.

Jag har aldrig kaklat förut, men jag har fått goda råd från vännerna Joakim och Kerstin Wollters, som har ett eget litet byggföretag. Så nu är det upp till bevis ...