Odlingen i oktober efter första frosten. Det mesta är skördat. Det enda som är kvar är sista salladen, men den får vara kvar i pallgragen och ge lite näring till jorden. De sista solrosorna spretar mot himlen och luktärtstornet är fruset.

Jag ser att jag måste göra något åt gräset som kommer upp i gruset vid den lilla uteplatsen. Jag har markduk under, men det hjälper tydligen inte. Jag blir ständigt lika förundrad över växtkraften.

När grönskan lagt sig och löven fallit så kommer allt fram som inte är så vackert. Grannens gula baksida på huset är kanske inte den vackraste fonden till min odling, men jag får jobba på att bygga in odlingen i blommande, grönskande "väggar".

Bilden nedan är från september. Då växte det så det knakade i rabatter, land och pallkragar. Skörden stod för dörren. Och i träden började gula toner skymta.

I juli såg odlingen ut så här. Då hade inte solrosorna hunnit komma upp så högt och pergolan var inte påbörjad. Pallkragarna har täcken av fiberduk för att hålla fukten och värmen bättre och för att hålla småkryp borta. När jag ser det så här så är jag glad att jag byggde pergolan. Den kommer att bli ett fint inslag nästa sommar när klättrande blommor förgyller den och en mysig plats att sitta och fika i när jag behöver en paus från grävandet eller bara vill sitta och filosofera och planera.

 

Carina

26 december 2010 19:57

Visst är det härligt att sitta och drömma sig tillbaka till varmare tider. :)

Frejda

27 december 2010 19:39

Jag längtar. Är ingen vän av vinter. Älskar värme, sol och sommar. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...