Under min sjukhusvistelse och några dagar efter då jag inte kunnat lämna lägenheten har jag längtat väldigt efter kissar och höns. Igår skjutsade min syster ut mig till torpet.

Lilla Pip har växt väldeliga. Jag tror nu att det är en hon - en tonårstjej full av energi och med tuff frisyr. Härmar sina mammor i allt. Här med mamma Siv på pinnen.

När jag blev utsläppt från sjukhuset skjutsade mamma och pappa ut mig en kortis så jag fick hämta kläder och lite annat jag behöver. Då betedde sig kissarna som om jag vore en främling. Jag luktade säkert sjukhus, gick konstigt och lät säkert konstigt efter alla sonder de dragit med i min hals, så det kanske inte var så underligt.

Men nu vågade de sig fram. Lilla Lo sträckte på sig och kom fram och hälsade, pratade som vanligt.

Skruffa fick jag sitta bredvid en stund och klappa på. Hon kurrade och kurrade.

Det var bara Mini som surade ett tag, höll sig i bakgrunden, men även hon tinade upp efter ett tag och kom fram så jag fick gosa lite.

Det hade till och med hänt saker med mina pelargonsticklingar. De börjar blomma jättefint.

Mina snälla grannar tar väldigt väl hand om djur och gräsmatta nu när jag inte kan vara där ett tag. Vilka fantastiska vänner de är.

 

Judith

7 september 2012 21:33

Krya på dig!

 

Kap Horn

8 september 2012 06:30

Hej Frejda

Vad glad jag blev att läsa att du är "på banan" igen. Blev ärligt talat lite orolig när det var så tyst så länge.
Bra att allt är väl med dig och torpet.

Ha en bra helg

Kap Horn

PS Spikklubbafrön kommer om några veckor när jag är i land igen.

http://einfacherweise.com

 

Frejda

8 september 2012 06:59

Judith - Tack! :-)

Kap Horn - Det går åt rätt håll. Inte redo att flytta ut till torpet igen än men jag hoppas till nästa helg. Då blir det fler blogginlägg igen. :-)

Ser fram emot lite frön. Hur mår malörten? Överlevde den?

 

karin

8 september 2012 07:38

Så skönt att se att ni alla mår efter omständigheterna bra. Lycka till med tillfrisknandet och livet på torpet. Pip ser ju verkligen mysig ut. Hen har tydligen stadgat sig lite för att du kunde ta en skarp bild av henne.

 

Frejda

8 september 2012 13:48

Karin - Hen var ordet! :-) Nu har jag bestämt mig för att det är en hon. Vild och galen och så söt. Hon kunde väl inte vifta så mycket på kroppen där på pinnen, som tur är.
Nu jobbar jag på att kunna komma ut till torpet igen snart. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...