Nu kokar jag marmelad och sylt på löpande band. Jag måste få lite plats i frysen så att jag kan baka till Tysslingedagen, så bären får bli till sådant som jag kan lagra utanför frysen. Marmeladen och sylten hoppas jag också kunna sälja en del av på Tysslingedagen. Jag har också pratat med en av bönderna i trakten som har en gårdsbutik, så där kanske jag också kan avyttra lite av kokeriet. Det känns bra att kunna ta tillvara på det trädgården ger, men jag skulle aldrig kunna äta all denna sylt och marmelad på egen hand.

Krikonmarmeladen med kanel är mumsig till ostbrickan. Till brieost eller grönmögelost av alla sorter eller varför inte låta lite chèvre smälta på en bit bröd i ugnen och sedan lägger man på en sked med krikonmarmelad ... Jag gör också en variant med plommon och kanel som inte är riktigt lika intensiv i smaken, men väldigt god den med.

Krikon har jag gott om - ett stort träd som ger mängder med frukt. Och det finns också massor med skott runtomkring, så jag har blivande krikonträd i varierande storlekar. Något av dem ska nog få bo i den nya delen av odlingen, för där ska också fruktträd finnas.

Syltkoket har också blivit till en variant med hallon och röda vinbär blandat. Jag tror att hallonens sötma och vinbärens syrlighet kan balansera varandra rätt bra. Och färgen är fantastiskt vackert röd.

Nu har jag snart bara blåbär kvar i frysen. Undrar just om inte blåbär och citron kan bli en god blandning ...