I helgen besökte jag torpet för att titta till det och för att få njuta lite av lugnet där. Det var gnistrande kallt ute, det låg ett tunt lager snö på mark och hus och solen sken från en klarblå himmel. I trädgården såg jag spår efter besökare. Fåglar och rådjur hade kalasat på de äpplen som ligger kvar under snön. En ensam hare hade lämnat sina omisskännliga spår i snön. I kryddlandet var salvian, myntan, rosmarinen och timjan täckt med ett lager av frost. Allt var fruset i en vacker vintertavla i väntan på värmen.

Stugan var varm för min snälla granne Thea hade eldat åt mig, och jag kunde ta det lugnt och börja drömma om vårens och sommarens alla projekt i trädgård och torp. Jag ska bland annat anlägga en ordentlig kompost, inreda gästrummet i ladan så att jag kan bjuda in övernattande gäster, beskära äppleträden som är alldeles vildvuxna efter att ha fått växa fritt i många år, göra fint i mitt lilla kök genom att måla, sätta upp pärlspont på väggarna, kakla över vedspisen och lyfta bort plastmattan från 70-talet i hopp om att hitta ett fint trägolv därunder. Jag längtar efter att få röja och rensa och göra en stor brasa med allt skräp framåt våren, innan det är dags att anlägga land för odling och bygga växthus.

Listan blev lång, men det känns skönt att veta att jag inte blir sysslolös. Nu längtar jag efter våren.