I helgen besökte jag torpet för att titta till det och för att få njuta lite av lugnet där. Det var gnistrande kallt ute, det låg ett tunt lager snö på mark och hus och solen sken från en klarblå himmel. I trädgården såg jag spår efter besökare. Fåglar och rådjur hade kalasat på de äpplen som ligger kvar under snön. En ensam hare hade lämnat sina omisskännliga spår i snön. I kryddlandet var salvian, myntan, rosmarinen och timjan täckt med ett lager av frost. Allt var fruset i en vacker vintertavla i väntan på värmen.

Stugan var varm för min snälla granne Thea hade eldat åt mig, och jag kunde ta det lugnt och börja drömma om vårens och sommarens alla projekt i trädgård och torp. Jag ska bland annat anlägga en ordentlig kompost, inreda gästrummet i ladan så att jag kan bjuda in övernattande gäster, beskära äppleträden som är alldeles vildvuxna efter att ha fått växa fritt i många år, göra fint i mitt lilla kök genom att måla, sätta upp pärlspont på väggarna, kakla över vedspisen och lyfta bort plastmattan från 70-talet i hopp om att hitta ett fint trägolv därunder. Jag längtar efter att få röja och rensa och göra en stor brasa med allt skräp framåt våren, innan det är dags att anlägga land för odling och bygga växthus.

Listan blev lång, men det känns skönt att veta att jag inte blir sysslolös. Nu längtar jag efter våren.

 

Maria

7 januari 2009 09:53

Hej Carina!
Vilken fin blogg du gjort! Underbara bilder - och så skriver du så trevligt.
Kram Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...