Ja, där försvinner den. Enen som inte mådde så bra. Det blev förvånansvärt öppet och fint framför torpet, och nu har jag plats för ett plommonträd.

Jag har en del barrträd i trädgården och jag är egentligen inte så förtjust i dem. En gles granhäck längs med ena sidan av tomten till exempel. Det skulle vara så himla fint med syrénhäck där istället. Jag får jobba på att byta ut den.

Det går så sakteliga framåt i odlingen. Igår planterade jag tidig potatis - Minerva. Jag har nu också ett litet jordgubbs- och smultronland. Och så har jag gjort en rabatt där det ska växa färgglad krasse som ska få klättra på något som jag inte konstruerat än. Rabatten är inramad av tegelstenar från Theas rivna kaminmur. Vissa är alldeles svartbrända, andra tegelröda. Det ser rätt fint ut.

Vad gjorde man utan dem - hjältarna som rusar in och fixar saker åt en när man inte har möjlighet att fixa det själv?

Här är två av dem: mamma och pappa. De tog över mitt växthusbyggeprojekt och under en hel dag jobbade de med att bygga mitt växthus av fönster jag fått av grannarna. Nu är det bara för mig att köpa tak, gräva ur inuti, lägga markduk, fylla med jord och börja odla.

Växthuset ska nog målas också, nu när det blev så fint. Det ska bli mörkgrönt.

Tack för hjälpen - jag är helt imponerad!

Andra hjältar är naturligtvis alla dessa snälla grannar jag har, som rusar till undsättning med traktorer, teknisk kompetens och annat fix. Jag hoppas jag kan hjälpa tillbaka när det behövs.

Nyklippt gräsmatta i tidig morgonsol - den första för i år (nyklippt gräsmatta, alltså). Gräset var högt, det var tungt jobb och det tog två timmar, men vilken skillnad det blev!

Nu vet jag vad som bor i min en (det okända livet som ni kan se bild på i föregående inlägg). Svaret fick jag från en kunnig universitetsadjunkt på Örebro universitet. Tack, Anders Holm. Han tipsade om en webbsida där man kan läsa följande:

Enar angrips av ett par rostsvampsarter nämligen rönnens hornrost Gymnosporangium cornutum och hagtornsrost Gymnosporangium clavariiforme. Dessa värdväxlar båda med enen. Värdväxling innebär att svampen har behov av att växa omväxlande på båda trädslagen, dvs. en och rönn respektive en och hagtorn. Angreppet på enen är flerårigt, men svampen är bara synlig på våren, då bildas fruktkroppar på enarna i form av orangegula geléaktiga klumpar eller masklika bildningar på uppsvällda partier på grenar eller stammar. Ovanför ett sådant angrepp stryps grenen och dör förr eller senare. Hela enen kan dö. Från de geléaktiga klumparna sprids sporer som angriper rönnens blad eller hagtornets unga kvistar. Sporer från dessa ger sedan upphov till nya angrepp på enarna. Svampen behöver alltså båda värdträden. Önskar man sig vackra enar så kan det bli nödvändigt hålla borta rönn och hagtorn från enarnas närhet. 
 
Inte underligt att min en ser lite ankommen ut. Frågan är bara var jag har rönn eller hagtorn i närheten. Kan inte påminna mig att jag sett någon, men det kan ju finnas hos grannen. Enen kommer att tas bort i vilket fall som helst, men det sörjer jag inte så mycket över. 

Jag har fått ett okänt liv som besökare i min enbuske. Över en natt fanns det plötsligt stora klumpar med någon slags orange korta tentakler som sitter fast på grenarna. Jag vet inte vad det är. Jag gissar på någon slags parasit eller svamp. Bakterier kan ju också kapsla in sig på det mest underliga sätt ibland. Jag har bland annat haft en järnbakterie i vattnet i mitt gamla hus. Den kapslade in sig i ett segt orange slem i stillastående vattenbehållare. Helt ofarlig, men inte så trevlig.

Om någon sett något liknande eller vet vad detta är - berätta gärna här på min blogg via kommentarfunktionen. Jag ska också själv forska och fråga vidare. Hursomhelst så känns den inte så mysig - inget jag direkt längtat efter i min trädgård. Det kan kanske bli så att enbusken, som är rätt vildvuxen, får ge plats för ett plommonträd istället.

Idag har jag börjat köra hem pallkragar. Det finns ett litet företag i Örebro som säljer dem för 50 kronor styck. Som hittat. Jag behöver 14 pallkragar totalt eftersom nästan alla ska staplas två och två på varandra, så att jag får upp höjden lite. Ett par ska dock läggas bredvid varandra. De ska bli jordgubbsland.

Imorgon blir det en ny tur för att hämta de sista pallkragarna, men redan idag lade jag ut markduk och satte upp de kragar jag har. Jag hittade också ett gammalt och väldigt litet fönster som troligtvis har varit toalettfönster eller vädringsfönster i grannen Bims hus en gång i tiden. Det kan få ett nytt liv som en minimal drivbänk.

Senare i veckan kommer mor och far med ett lass halm till mig, som ska användas till halmodlad potatis bland annat. Då ska mina växthus-wanna-be-fönster granskas av pappa, så att han vet vad vi har famför oss när växthuset ska byggas.

Helgen har ägnats åt trädgårdsskötsel och än är det inte slut. Under dagen ska några skräpiga rundlar räfsas ur och de sista kvisthögarna köras till skogs. Jag har fått tillstånd av markägare Bims att lägga trädgårdsavfall i hennes gruvhål, nu när det inte längre är tillåtet att elda.

Nu är hela raddan med vinbärsbuskar gallrad och beskuren. Det var ett mastigt jobb som jag är rätt stolt över att ha tagit mig igenom. Resultatet görs sig inte så bra på bild dock, så det får bli en av mina fina påskliljor istället, som livar upp som gula färgklickar här och var i trädgården.

Gårdagens slit bland vinbärsbuskar och galet växande hallon belönades vid dagens slut med en lagom kall flaska Bombardier (öl), en skål med ostbågar och en god bok i solstolen på framsidan av torpet. Solen värmde fortfarande lite grand fast klockan var sex på kvällen.

Det plöjda landet är nu fräst. Återigen var det grannen Sven-Erik som kom till undsättning med sin jordfräs. Hälften av gödslet är nu nere i marken. Andra hälften ska delvis till pallkragar, växthus och till rabatterna, och så har jag lovat grannen Thea att hon ska få hämta gödsel hos mig, så förhoppningsvis minskar högen rejält.

En fjärdedel av landet är nu täckt för att vila i ett år, så får vi se om ogräset därunder har gett med sig lite nästa år. Förra årets "desperatodling" bestod mest av ogräs till slut. Då hade jag precis köpt torpet och hade inte tid att få igång allt, så det blev bara plöjt, fräst och så satte jag frön och potatis direkt i jorden. Den uppskrämda marken slog tillbaka med mängder av ogräs som till slut blev omöjligt att få bukt med. Jag får kanske känna mig nöjd ändå, för potatisen, löken och morötterna räckte till långt efter jul.

Främre delen av landet är nu också utjämnat med kratta och spade efter många timmars slit. Till vänster, alldeles intill hallonhäck och vinbärsbuskar, ska växthuset byggas. Till höger ska jag ställa upp pallkragarna. Och bakom pallkragarna blir det jordgubbsland, sockerärter och potatis.

Det är en alldeles speciell känsla att se allt växa fram. Jag är kolsvart under naglarna, för jag tycker alldeles för mycket om att känna jorden med mina bara händer.