I mitt lilla torp på 35 kvm finns en gammal bergslagskamin. Jag vet inte om den är lika gammal som torpet (1792) men den har nog rätt många år på nacken. Jag är en frusen person som älskar att elda i kaminen närhelst jag får chans. Värmen är underbar och spraket från barrveden är lika trivsamt att lyssna till som vågskvalp och måsar vid havet.

Enligt Wikipedia har bergslagskaminer funnits sedan 1600-talet och är förmodligen världens äldsta gjutjärnskamin i praktiskt bruk. Förbränner man 5 kilo ved under en timmes tid ska det ha samma effekt som 10 element om 1000 watt vardera. Jag vet väldigt lite om effekt och förbrukning men jag vet att det blir varmt fort. En rejäl brasa höjde temperaturen från 12 grader till 26 grader på 45 minuter en kall vinterdag. Då kan man "vintertorpa" då och då. Jag önskar bara jag hade samma värme på mitt utedass ...

Kaminen är monterad i en snillrik konstruktion, där det böjda röret värmer upp murstocken så att hela anordningen fungerar som ett enormt element. Det värmer frusna själar länge. Några värmeljus på det så är lyckan total.

 

Titti

14 januari 2009 10:53

Ser fram emot att följa ditt torparliv via bloggen, men famförallt "irl".

Trädgårdsvännen Titti/

 

lillsyrran

14 januari 2009 14:44

Halloj! Det ska bli intressant att följa torpet! Vi ses på lördag! Kram/ lillsyrran

 

Mia

14 januari 2009 17:14

Helt fantastiskt trevligt torp. Jättekul att du nu har en blogg som jag kan kolla på. Men rätt var det är dyker jag upp utanför stugdörren ;)

 

Korridorgrannen

15 januari 2009 08:47

Jag har lagt in din blogg som favorit. Ser med spänning fram emot att läsa om hur du jobba och sliter i din trädgård ;) Men se till att du också får sitta ner en stund, kanske med ett glas vin i handen och njuta av tillvaron!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...