I helgen nattade jag över en natt i torpet eftersom grannen bjöd på kalas. Det var grått och mulet och tyst och inga kissar som smög omkring. Berberisbusken ståtade med praktfulla höstfärger.

Jag bodde tidigare i huset på granntomten - en gammal lanthandel från 1939. Under min tid där hade jag fem katter, men två av dem dog tyvärr och ligger begravda längst bak i den trädgården. Åsa och Tayeb, som köpte huset av mig, är väldigt förstående och tycker det är helt OK att mina gamla kissar Nisse och Tossan ligger där och att jag varje allhelgonahelg smyger dit och tänder ljus på deras gravar.

Innan jag for in till stan imorse gick jag ett varv i trädgården. Här ladan från baksidan. Ställningen till paviljongen står där som ett metallskelett. Jag hoppas det klarar vintern utan att börja luta eller få ful yta. Jag insåg att det nog inte var en så bra idé att montera ner ställningen, för risken för att det skulle böjas fel någonstans, eller gå sönder, var rätt stor. Så nu får vi se om jag bara kan dra på taket i vår.

Nu är stugan städad, all disk är diskad, mattor och överdrag har fått följa med in till stan för tvätt, innehållet i kylskåp och skafferi är rensat och allt är stängt och låst. Jag kommer troligen att titta till torpet under julledigheten, men annars så är det bara att säga "Hej då, torpet. Tack för i år. Vi ses i vår igen".