Odlingen i oktober efter första frosten. Det mesta är skördat. Det enda som är kvar är sista salladen, men den får vara kvar i pallgragen och ge lite näring till jorden. De sista solrosorna spretar mot himlen och luktärtstornet är fruset.

Jag ser att jag måste göra något åt gräset som kommer upp i gruset vid den lilla uteplatsen. Jag har markduk under, men det hjälper tydligen inte. Jag blir ständigt lika förundrad över växtkraften.

När grönskan lagt sig och löven fallit så kommer allt fram som inte är så vackert. Grannens gula baksida på huset är kanske inte den vackraste fonden till min odling, men jag får jobba på att bygga in odlingen i blommande, grönskande "väggar".

Bilden nedan är från september. Då växte det så det knakade i rabatter, land och pallkragar. Skörden stod för dörren. Och i träden började gula toner skymta.

I juli såg odlingen ut så här. Då hade inte solrosorna hunnit komma upp så högt och pergolan var inte påbörjad. Pallkragarna har täcken av fiberduk för att hålla fukten och värmen bättre och för att hålla småkryp borta. När jag ser det så här så är jag glad att jag byggde pergolan. Den kommer att bli ett fint inslag nästa sommar när klättrande blommor förgyller den och en mysig plats att sitta och fika i när jag behöver en paus från grävandet eller bara vill sitta och filosofera och planera.